Göteborgsposten – 21 december 1871, sida 2

nes smak eller försökt att på ringasto sätt bringa henno närmore Intill sig. För Bessie Lovet tycktes så.edes deura hennes mans syster, i hela glansen af sin ungdomliga skönhet, vara ett visende af högre ordning, till hvilkot man med ctt slags skygg vördnad måste blicka upp. — Jag ber er om förlåtelse, stammade hon i det hon gnuggade sig i ögonen; jag höll just på att slumra litet efter middagen. — Jag är ledsen öfver att jag störde er, sade Ciarissa i sin hjertliga ton. Ni var mycket trött kanske. — Åh, tala ej om dot. Jag bör känna mig mycket smickrad öfver att ni kommit hit. Det här stället måste synas bra eländigt för er i jemförelse med ert ståtliga hus vid Rue de Morny. Austin omtalade för mig hvar ni bodde, och jag tog mig friheten att gå den vägen en afton med en bekant. Husen der äro riktiga palatser. — Jag önskar att ni kunde komma till mitt hus såsom det anstår en svägerska, svarade Clarissa. Jag hade önskat förtro mig åt min man för att åvägabringa ett vänskapligt förhållande mellan honom och min bror, om jag kunde; men Austin har sagt mig att detta är omöjligt, och han förstår väl den saken bäst sjelf. Derföre, ser vi, är jog tvungen att iakttaga detta hemligtsfulla sätt, att liksom stjäla mig till att besöka er. — Ni är mycket god som besökor mig alls, svarade Bessie Lovel med en suck. Det är ej många af Austins vänner som bry sig om mig. Do flesta af dem behandla mig som om jag vore en riktig nolla. Jag skulle ej bry mig derom, ifall han blott droge nytta af dem; men han skall vara med på middagar här och super der utan att mottaga en enda beställning. Han har nästan ej haft någonting att göra under hela hösten. Madame Caballeros porträtt målade han för intet, blott för att bli omtalad i hennes krets, och hade ej mr Grangers beställning kommit, vet jag ej huru det skulle ha gått med oss. — Kom och tala med tant nu, Henry och Arthur, som snälla gossar.