Göteborgsposten – 21 december 1871, sida 2

niddag hon kunde disponera öfver, en dag då mr Granger farit till en stor kreatursmarknad ett par mil från Paris och miss Granger var plågad af hufvudverk, tog hon mod ill sig och befsllde sin kusk köra rakt till det hus hvari hennes bror bodde. — Detta är mycket bättro än att emyga sig dit, tänkte hon. Kusken skall tro att jag farit för att träffa en modesömmerska celler någon dylik person. Betjenten skulle gerna ha velat följa mrs Granger och höll sig fördig att gå med henne in i huset; men hon gjorde en afböjande åtbörd. — Jag behöfver er ej, Thomas, sade hon. Säg Jarvis att han låter hästarne gå upp och ner här utanför. Jag skall ej bli länge borta. Betjenten bugade sig och lydde, undrande hvilket irende hans matmor kunde ha vid denna mörka gata. Austin var ute, men mrs Lovel befann sig hemma, och det var mrs Lovel som Clarissa isynnerhet ville träfta. Samma tjensteslicka som sist öppnat för henne ledsagade henne äfven nu in i mottagningsrummet, hvarest Bessic Lovel satt slumrande i en länstol vid elden, under det 19 båda gossarne lekte vid ett af fönstren, Den plötsligt inträdande, i en elegant drägt utstyrda mrs Granger tycktes nästan förblända Austins hustru, som ej sott mycket af tillvarons ljusare sidor. Hennes lif såsom ogift hade varit fullt af fattigdom och elände; allt haad lyx och elegans hetto för den klass hon tillhört hade varit synonymt med last, och modellen Bessie Stanford hade aldrig varit lastbar. Hennes lif efter giftermålet hade varit uppsyldt ef svårigheter cch bekymmer med endast en och annan tillfällig glimt af lycka. Hon lefde liksom utom ein mans tillvaro och hade en känsla af att hon endast var fästad vid honom genom yttre band. Han hyste ett visst slags tillgifvenhet för henne, var medveten om hennes trohet och tacksam för hennes tillgifvenhet; men det var också allt. Sympati emellan dem fanns ej; icko heller hade han gjort sig besvär med att odla hen