Göteborgsposten – 20 december 1871, sida 6

Barnet blef inburet och sörevisadt för sin okände onkel, eom sade några artiga ord om färgen på dess ögon o. s. v. Men för öfrigt betraktade han ej gossen med särdeles förtjusta blickar; han hade sjelf två och ansig sig just ej ha behöft ens dem. — Så detta är den blifvande arfvingen till det hem som skulle ha varit mitt, sade ban för sig sjelf. Jag vet ej att jag precist afundas honom. Landtlifvet skulle ej ha passat mig. En våning i Paris och kringströfvandet på boulovarderna anstå mig långt mera än det gamla grå Arden och en respektabel samhällsställning. Mr Austin klappade de rödblommiga kinderna utan någon känsla af bitterhet. XXGXIIIP. Porträttet skred raskt mot sin fullbordan. Det skulle ha varit omöjligt sör Austin Lovel att måla långsamt; med penseln i hand kunde han ej stå overksam. Och dock ville han gerna att dessa så lätt erhållna möten med systern skulle fortfara så länge som möjligt. Sedan Clarissas porträtt var färgigt hade han ju också att måla miss Grangers, och derefter skulle de utan tvifvel vilja ha ett porträtt af den tillbedde arstagaren; slutligen torde äfven mr Granger samtycka till att få sina massiva drag förovigade. Austin ansåg att millionären skulle komma att inbringa honom trehundra guineer eller så omkring. Han kom hvarje morgon till Rue de Morny och stannade regelbundet till frukost, Dessa morgnar, tillbragta i hans sällskap voro högst angenäma för Clarissa — så angenäma något kunde vara hvilket stod i förening med bedrägeri; detta var sakens mörka sida. Miss Granger var vid dessa tillfällen sällan frånvarande tio minuter tillsammanlagt; det var endast någon lycklig tillfälli som gjorde att hon lemnade rummet, så att bror och sys ett ögonblick kunde tela ostördt med hvarandra. (Forte.