Göteborgsposten – 20 december 1871, sida 5

de misslyckas, skall jag betala det pris ni sjelf bestämmer och gifva er en present af duken. — Jag har ingenting emot att taga ett premium på hundra guiner af en så framstående kapitalist som mr Granger, svarade Austin Lovel småleende. Jag tror ej att mrs Grangers porträtt skall bli misslyckadt, tillade han med en sidoblick på Clarissa. Sophia Granger såg blicken och harmades deröfvor. Målaren hade ingenting sagt om hennes porträtt. Det var endast på Clarissas han tänkte. Dot blef ej något tillfälle till förtroligt samtal mellan Austin Lovel och hans syster denna afton; men Clarissa gick hem lycklig i hoppet att få träffa sin bror mycket ofta på det enklaste sätt i verlden. Det skulle naturligtris fordras tid för målandet af porträtterna; Austin kunde nästan draga ut på den så länge han önskade. Det var dock hårdt att behöfva med mr och miss Granger tala om broderns förtjenster som om han varit en främling, och detta var Clarissa nödsakad att göra så väl under hemvägen denna afton som vid frukostbordet nästa dag. Den unge mannen var vacker, anmärkte mr Granger, men hade ett något utlefvadt utseende — ett utseende som tycktes antyda att han förde ett oordentligt lefnadssätt. Mrs Granger vågade invända att hon ej tyckte mr Austin so sådan ut. Hans något medtagna utseende kunde lika väl vara en följd af strängt arbete. — Min bästa Clary, jag tror knappast att du eger erfarenhet nog för att bedöma den saken. Jag säger dig att den unge mannen har oordentliga vanor. Jag såg honom spela ecerl med en fransman nyss innan vi lemnade madame Caballero, och jag skulle bra mycket misstaga mig om han ej är en spelare. Clarissa ryste. Hon kunde ej glömma hvad George Fairfax sagt om hennes brors vanor, ej heller den omständigheten att hennes penningeremisser tyckts förslå så litet för honom. Han hade talat om femtio guincer för