Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl. Det talades åtskilligt om mr Austins målning och om konst i allmänhet. I rummet hängde en hel mängd taflor af den franska skolan, som bidrogo till att hålla konversationen vid makt. Mr Granger talade en mycket god, grammatikalisk franska, och Clarissas tunga rörde pig nästen lika lätt som under hennes skoltid i Belföret. Hon skulle få se sin bror — se honom i godt sällskap och ej bland sådana umgängesvänner som mr Fairfax talat om. Denna tanke lifvade henne. Do skulle kanske lyckes få ett par minuters enskildt samtal, innan aftonen hunnit förflyta. Det samtal hon haft med honom vid Rue du Chevalier Bayard hade varit så kort och hon hade så mycket att säga honom. Austin Lovel anlände snart, omsorgsfullt klädd, med eld i blicken och detta bedrägligt lisliga utseende som vanligen utmärker en man som bränner sitt lifs ljus vid båda ändarne. Endast genom en svag höjning af ögonbrynen förrådde han sin förvåning då han fick se sin syster. När han några ögonblick derefter blef presenterad för henne, kunde ingen märka annat än att hon var en för honom fullkomligt främmande person. Mr Granger talade med honom om hans tafla artigt nog, men ungefär i samma ton som om han skulle ha talat med någon af sina arkitekter. Det var en anmärkningsvärd olikhet mellan den rike engelsmannens ton och den ambassadören begagnade mot mr Austin; men engelsmannen hade också för afsigt att gynna målaren med en ) Forts. fr. N:o 994.