Göteborgsposten – 20 december 1871, sida 5

en tafla med den yttersta likgiltighet. Han måste ha förvärfvat mycket penningar och dessa penningar måste he tagit hastigt slut. Alla husgeridsarticklarne i hans hen buro spår af öfrerdåd i det förflutna och armod under de närvarande, Han kom klockan elfva andra dagen efter madame Caballeros mottagning, kom i en hyrvagn, medförande sin konsts tillbehör. Mr Granger ville nödvändigt vera närvarande vid första sittningen, till stor förtret för Clarissa som längtat efter ett lugnt, ostördt samtal med brodorn. Äfven vid de tillfällen då ej mr Granger voro tillstädes skulle miss Granger finnas, tänkte hon, och på det sättet blefve dessa möten endast halfva möten. Det vore visserligen angenämt att få se honom, att få höra hans röst; mon hon längtade efter att få tala fritt med honom om det förflutna, att få gifva honom råd för framtiden. Belysningen i det åt norr belägna rummet var förträfllig, sade mr Austin. Efter en kort öfverläggning med mr Granger gaf han sina föreskrifter om den ställning systern borde intaga samt började sitt arbete. Clarissas porträtt skulle först målas. Sedan allt detta var anordnadt, gick mr Granger derifrån för att skritva bret, qvarlemnande Sophia med sitt handarbete vid ett af fönstren. Clarissa skulle naturligtvis icke vilja bli lemnad ensam ett par timmar med en främmande målare, tänkte miss Granger. Ja, det var angenämt att ha honom der, om också deras samtal var underkastadt tvång genom en tredje persons närvaro, så att de endast kunde tala om likgiltiga ämnen. Kanhända att det för Austin Lovel sjelf var angenämaro att ha miss Granger der än att vara fullkomligt ensam med sin syster. Han tyckte mycket om Clarissa, men det fanns åtskilligt i hans förflutna lif — och i hans närvarande lit ätven — som ej tålte vid att talas om, och han var litet rädd för sin systers ömma frågor. Men genom miss Grangers närvaro kände