Göteborgsposten – 19 december 1871, sida 2

nersta, der vanligen urvalet bland madame Caballeros gäster befann sig. Sådant var äfven förhållandet denna gång, och då Grangers inträdde befunno sig der jemte värdinnan en kabinetts-minister, en ambassadör, en ryktbar poet och några andra personer af mera betydenhet. Madame Ceballero och hennes gäster höll just på att med mycken förtjusning tala om en person. — Jag är riktigt intagen i honom! utropade madame; en så älskvärd ung men, begåfvad med talanger af högst originel art. Ambassadören betraktade ett porträtt — madame Caballeros eget konterfej — utfördt i olja, med en anmärkningsvärd djerfhet i stilen och den idealiserade likhet som alltid är så behaglig för originalet. Clarissas hjerta började klappa häftigare. Denna tafla liknade en som hon sett hos sin bror vid Rue du Chevalier Bayard. — Mais vet charmant! utropade ambassadören, och och detta omdöme upprepades flera gånger i det lilla kotteriet. — Jag väntar honom hit i afton, sade madame, och det skulle glädja mycket att få presentera honom för ers exellens. Ambassadören bugade sig i det han yttrade några artigt medgifvande ord. Mr Granger som var en verklig konstdomare fästade genast sin uppmärksamhet vid taflan. — Det är något friskt i stilen, Clary, sade han. Jag skulle vilja att denne man målade ditt porträtt. Hvad har han för signature? Austin! Det kan svårligen vara ett franskt namn — eller hur, madame Caballero? — Nej, svarade madame, mr Austin är engelsman. Jeg blir förtjust om ni tillåter honom måla mrs Granger, och jag är säker om att han skall tycka om att få ett sådant subjekt. (Forts.)