Göteborgsposten – 19 december 1871, sida 2

— Huru! och lemna er utan ledsagare? Det kunde jag naturligtvis ej göra. — Jag blef uppehållen längre än jag väntade. Naturligtvis behöfver ni ej omtala för miss Granger att jag gjort ett besök. De personer jag sökt upp äro i små omständigheter, och jag vill ej att hon skall veta något derom. — Jag hoppas kännå min skyldighet, min fru, svarade mrs Brobson buttert. Denna långa väntan i trädgården hade förbittrat hennes lynne och gjort henne böjd för att se sin matmors uppförande med ogynnsamma ögon. Clarissa anade att hon väckt sin tjenarinnas misstankar, och att alla hennes framtida möten med brodern erfordrade lika mycket list och hemlighetsfullhet gom en politisk sammansvärjning. JXXII. Under det Clarissa funderade på huru hon skulle kunna oftare träffa sin bror uten mr Grangers vetskap, gynnades hon af ödet på ett sält som hon ej kunnat vänta. Efter allt hvad George Fairfax sagt om Austin Lovels umgängesvänner, var det sista hon hoppades att någonsin få träffa sin bror i de kretsar, till hvilka hon och hennes man hade tillträde. Men det inträffade att en af de kära vänner, till hvilka lady Laura Armstrong gifvit sin älskvärda Clarissa introduktionsbref, var en viss madame Cabellero, född Bondichori, on liton temligen gammal fransyska med gnistrande svarta ögon och outtömlig talförmåga, enka efter en portugisisk vinhandlande och egande en förmögenhet som satto henne i stånd att lefva fullkomligt efter sin egen smak. Den lilla enkan berömde sig af att hysa stor kärlek för konsten, och alla möjliga konstidkare mottogos i hennes salonger. Till dessa salonger förde mr Granger en afton sin hustru och dotter. De passerade genom rader af mottagningsrum till det allra in