Göteborgsposten – 19 december 1871, sida 1

Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. Olarissa såg sig omkring i rummet under det han talade. IIvarjo småsak i hennes brors omgifning egde intresso för henne. Här, liksom i det rum hvari hou först kom in, var brist på ordning rådande; möblerna stodo snart sagdt huller om buller och visade tecken till förfall. I eldstaden brunno några träkubbar och en chokoladpanna stod der och puttrade; nära derintill stod ett litet bord med frukost framsatt för en person — qvarlefvorna af en pastej och vid sidan deraf ett krus curagoa. Hon såg på sin bror med oroligt forskande blickar. Nej, George Fairfax hade ej bedragit henne. Han såg ut som en man inkommen på villovägar. I hans panna och omkring ögonen funnos för tidiga akrynklor; en nervös ryckning kunde förmärkas i läpparne. Det var ansigtet på en man som bränner sitt lifs ljus vid båda ändarne. Nattvak, bekymmer, oordentlighet i lefnadssättet hade satt sitt olycksbådande insegel på hans ansigte. — Bäste Austin, du är lika vacker som förr, men jag tycker ej att du ser frisk ut, sade hon ömt. — Oroa dig ej, kära syster, svarade han i lätt ton; jag mår bra nog; det vill säga, jag är aldrig sjuk. Det finns många som passera igenom lifvet på samma sätt; aldrig sjuka, men heller aldrig riktigt friska. Jag stiger sällan upp om morgnarne utan att plågas af hufvudvärk men innan solen gått ner har jag vanligtvis hunnit bl ganska kry. — — ) Forts, fr, N:o 294,