Göteborgsposten – 19 december 1871, sida 1

nan der och barnen samt skaffa mig en god cigarr och en butelj Bordeaux, är jag nöjd. Ärelystnaden bar lemnat mig för tio år sedan, — Ack, Austin! jag kan ej höra dig tala på detta sätt. Med ditt geni bör du kunna uträtta så mycket. Jag önskar att du kunde bli vän med min man och att han kunde vara af nytta för dig. — Min bästa Clarissa, förjaga denna id ur ditt hufvud genast och för alltid. Mellan mr Granger och mig kan aldrig uppstå något sådant som vänskap. Jag erkänner uppriktigt att jag ej tycker om respektabelt folk. Det gläder mig mycket att höra det mr Granger är en god man; men han är mycket för respektabel för att vi skulle kunna bli vänner. Clarissa suckade; äfven på detta håll var således en fördom att öfvervinna, om också Daniel Granger skulle kunnat förmås att hysa vänskapliga tänkesätt mot sin svåger. — Du måste presentera mig för din hustru, Austin, inföll Clarissa. Hon tog mig nyss för en främling och jag upplyste henne ej om sin villfarelse. — Ja, jag skall presentera dig. Det finnes ej myoket gemensamt mellan er; men hon skall bli stolt öfver att få göra din bekantskap. Hon anser mina slägtingar höra till någon högre menniskorace och mig sjelf såsom ett slags fallen engel. Du får ej bedöma henne hårdt, Clarissa, äfven om hon ej förefaller dig vara alldeles en sådan qvinna som du skulle velat välja till svägerska. Hon har varit en god hustru åt mig och en god dotter åt sin försupne gamle far — en af de störste drinkare i London, som förvärfvade sitt bröd eller rättare sitt bränvin genom att tjena som modell åt målare. Äfven hans dotter Bessie var modell och det var i Jack Redgaves atelier jag först såg henne. Jack och jag voro goda vänner på den tiden — det var kort efter sedan jag tagit afsked — och jag brukade måla hos honom. Som Bessie var en mycket vacker flicka, och hvarken hon eller jag