hufvud och tronkandidat, barnbarn till en prinsessa af Sicilien, son till en prinsessa af MecklenburgSchwerin och make till en spanjoraka med halft blod! En allmosa till Don Joinville af Braganza, svåger till kejsar Pedro, den andre med detta namn! En . allmosa till hela kullen af små prinsar, hvilka härstamma från Ludvig Filips fruktbara stam, till den lille Penthievre, den lille Alengon, den lille Guise, den lille Ferdinand och den lille Filip, infant af Spanien, till den lille Robert Frans Ludvig Filip, till den lille Henrik Filip Maria! En allmosa till de små prinsessorna, hvilka ej äro mindre talrika, till Frangoise Marie Amålie, till Marie Isabella Francesca, till... hafven j ännu icke nog? I fån ej knussla, käre fransmän! Alla dessa prinsar behöfva hemgift, räntor och apanager; de äro pu en gång pickhågade etter penningar och vinning, gifven dem derför Frankrikes villebrådsrika parker, täta skogar, blomstrande fält och frodiga ängar! De tillhöra dem, och endast dem; de återfordra sin furstliga egendom. Deras förfäder ha rättmätigt förvärfvat den, medelst konfiskering och prostitution, genom Ludvig XIV och Montespan .. Efter tjugoårig landsflykt komma Ludvig Filips söner tillbaka till Frankrike. Hvad är deras första tanke? Hvad är deras första ord? Gifven oss tillbaka vårt porslin, gifven oss tillbaka de gods, som man fråntagit oss! Frankrike är till bälften ruineradt, dess blod har flutit i strömmar, det har förlorat tvenne provinser. Herrarne af Orleans tänka endast på att åter skapa sig en rundlig förmögenhet. Alla sinnen sväfva i dödlig ångest; man ser full af sorg hän mot framtiden: Skall Frankrike återfinna sig sjelf? Skall det behjerta den senaste tidens stränga lärdomar och icke längre vara söndradt? Herrarne af Orlans låta uppsätta skrifvelser, i hvilka klarligen bevisas, att domänerna Amboise, Bondy, Joinville, Eu, Dreux och S:t Dizier skola utlemnas till dem. Vintern är sträng, snön faller i massa, fångarne på straffskeppen lida bittra qval, qvinnorna och barnen i förstäderna gråta och bryta allmosans bittra bröd. När skall allmosan komma? När skall så mycket elände och så mycken sorg sluta för oskyldiga offer? Skall man fortfarande se den dystra exekutionsplutonen i Satory marschera upp? Allt detta ingifver de allvarsammaste statsmän bekymmer, endast de fina politici säga: hufvudorsaken är, att herrarne af Örlåöans återfå den sista jordfläck, som en gång tillhört dem. Detta är ord och inga visor, genom hvilka minnet af skuggan i Ludvig Filips regeringsperiod åter frammanas: hans begär efter att rikta sig och sin familj, vore det ock genom då ännu som lumpet betraktadt börespel. Och att detta minne skall göra de orlåöanska prinBarne ondt, bör vara temligen naturligt. Att bonapartisterna icke skola dröja med att visa skilnaden mellan sin Napoleon III, som ingenting behöll för sig sjelf och nu är jemförelsevis i små omständigheter, och Ludvig Filip, som var äfven utan de itrågavarande godsen rik, kan tagas för afgjordt. De radikala ämna motverka återställandet af de Orlöanska godsen äfven derigenom, att de komma att fordra, att jemväl andra offer för statsstrecket d. 2 Dec. skola hållas skadeslösa, såväl som nämnde prinsar, de rikaste af alla dessa offer. Det är i denna vecka, som hertig de Gramont skall förhöras af den komite, som har i uppdrag att undersöka den nationala försvarsregeringens handlingar. Man afvaktar med en viss spänning hans utsago, hvilken vissa utländska statsmän tyckas högligen frakta, ty man tror sig veta, att Frankrikes isolering vid krigets utbrott icke var följden af brist på engagements med främmande makter. Tvärtom existerade sådana af mycket kategorisk natur, hvilka läto hoppas något bättre af vissa stater — säger den officiösa Corresp. Havas. Kompletteripgsvalen till nationalförsamlingen skola, med undantag af dem på Corsica, ega rum d. 7 Januari. Den för ändringar i vallagen nedsatta komitån har enats om följande bestämmelser: För valrätt fordras en ålder af minst 25 år och åtminstone ett års vistande i en kommun. Armåen uteslutes från deltagande i valen. En hvar är lagligt förpligtad att deltaga i valen. Hr Thiers uttalar sig mycket ifrigt för regeringens förflyttning tillbaka till Paris och skall deltaga i vederbörande utskotts förbandingar härom. Nationalförsamlingens venster har beslutat inkomma med ett lagförslag, enligt hvilket, för den händelse att Thiers skulle dö eller förhindras från att vidare föra regerinzen, presidentskapet öfver republiken skall anförtros åt församlingens president, I Rom äro återigen rykten i omlopp anzäende påfvens afresa. Vaticanen har beslutat lemna understöd