Göteborgsposten – 18 december 1871, sida 1

öfver, att de vilja motträda detsamma. Man har anmärkt som ett fel, att icke försvarsregeringen inkallade en nationalförsamling, i hvars händer Frankrikes öde kunde lagts. Favre säger, att regeringen icke trodde, det Paris skulle kunna hålla sig mot tyskarne mer än 6 veckor eller på sin höjd 2 månader. Om hon deremot kunnat ana, att motståndet skulle varat i 4 2 månader, så skulle hon gifvit sig bättre tid att organisera, disciplinera och göra stridbara de ofantliga truppstyrkor, som stodo till hennes förfogande. Man har vidare anmärkt, att regeringen bort genast göra sig underrättad om hela vidden af Preussens fordringar. Favre säger nu, att denna tanke alls icke sysselsatte regeringen och att han, sina kamrater ovetande och endast med Thiers samtycke, företog färden till det tyska högqvarteret i Ferrieres. Denna resa skildrar Favre utförligt. Af det samtal med Bismarck, som han redogör för under bestämd försäkran, att han är sanningsenlig, framgår, att Bismarck då endast uttalade sig bestämdt om afträdandot af Elsas och ville lemna Lothringen ur räkningen. Tanken på Thiers kringsändande till de europeiska hofven synes äfven uteslutande ha varit Jules Favres som för öfrigt endast tänkte på London. Fastän sjuk, erbjöd Thiers sig att utsträcka sin resa till Wien och Petersburg. Hans depescher från London utgöra några af de vigtigaste styckena i boken. De blotta tydligt den hållning, som England ända till slutet intagit och ur hvilken det på sin höjd skulle utträdt, om det kunnat räkna på Rysslands medverkan. Men Ryssland var engageradt hos Preussen, hvilket tydligt visar sig af följande upplysning, som utrikesministern Latour dAuvergne gifvit åt sin efterföljare, Jules Favre: Det synes mig icke vara sannolikt, att något otficielt allianstördrag består mellan Ryssland och Preussen, men det är säkert att förbindelsen ingåtts. Dessa förbindelser förklaras genom de nära slägtskapsband, som förena de båda ländernas monarker, och isynnerhet genom czarens känslor af vördnad och förtroende för sin onkel, Af de i boken innehållna upplysningar synes framgå, att det enda Frankrike möjligen kunde vänta sig af makterna, var, att de kanske skulle erbjudit sin bemedling, om den nationala försvarsregeringen kunnat till principen ingå på tanken om en landafträdelse. I en depesch yttrar neml. den engelske utrikesministern lord Granville, att någon bemedling icke var möjlig, så länge de båda krigförande icke blifvit ense om en gemensam underhandliogsbasis. Det är, såsom vi sagt, ock möjligt, att om man kunnat förhandla i Ferrieres, ja, äfven senare, efter d. 31 Okt., så skulle afträdelsen kunnat inskränkas till Elsas. Men Favre kunde ej gå in på en sådan tanke, och han antyder, att en straxt efter sammanträdet i Ferrisres inkallad nationalförsamling icke heller skulle gått in derpå. Boken sönderfaller i fem afdelningar med följande öfverskrifter: Dagen d. 4 September; Mötet i Ferr eres; Försvarets ordnande; Delegationen till Tours; Dagen d. 31 Oktober. En våldsam storm har redan rasat inom den transka nationalförsamlingen mellan några medlemmar af den radikala venstern och kammarens majoritet. : Etter det protokollet från föregående sammanträde blifvit uppläst, yttrade en af deputerade från dep. Doubs: Ordinaire: Jag vill undvika upphetsande yttranden, men jag måste likväl bedja om, att en rättelse blir gjord i protokollet, i det jag begär ett tillägg om, att jag i går från min plats förklarade, det jag för min del måste protestera mot hvarje solidaritet med benådningskomitens beslut! (Starkt buller. Från högern: ÅTill ordmingen! till ordningen!) Presidenten: Jag ber eder öfverlemna åt presidenten att uppfylla sin pligt. Röster från högern: Vi vilja icke låta förolämpa 098. Presidenten: Jag skall nog tillse, att kammaren icke blir förolämpad. I kunnen lita på mig! Röster från högern: Benädningskomitän och kammaren äro identiska! (rörelse). Ordinaire: Benådningakomitän utgöres af ett band mördare! Ett förskräckligt oväsen uppstod nu och det dröjde länge, innan presidenten Gråöry kunde få öronljud. Han sade elotligen: He Ordinaire har öfver benådningskommissionen fällt ett kränkande yttrande, hvilket icke bör rålas i denna församling. Jag föreslår kammaren att uttala ett ogillande af detta hr Ordinaires uppträdande. Från höger ropas: Det är ej nog! Presidenten ställer derpå förslaget under omröstning, och nästan hela församlingen antog detsamma genom att resa sig upp, under det blott ett tjogtal af venstern förblef sittande. Utgången af omröstningen helsades med starka bifallsrop. Församlingen beslöt derpå, att ett förslag om att skydda benädningskomitön mot angrepp i pressen skulle snabbt tagas under förhandling, under det att ett förslag om amnesti för alla politiska förbrytelser och förseelser, begångna efter d. 4 Sept. 1870, helt enkelt blef ullbakavisadt. Häraf framgår, att nationalförsamlingen vill uppträda energiskt mot det anarkiska partiet. En referent skrifver i Temps om detta sammanträde: ÅJag måste ovilkorligen tänka på d. 9 Thermidor, då ordet Assassins(mördare) äfven uttalades af en deputerad, af Robespierre; oaktadt de dagliga lidelserna och utbrotten i detta fruktansvärda parlament, var deklamationen vanligare än utmaningen, och oafsedt sammanträdet d. 31 Maj, som beseglade girendisternas död. hade onillatinaen haft — O — BG PP rr MH — — MM te br BS mm MM mM!Mm —mM AA Mm mt — 2 1: