Article Image
träffar, bade han för bestridande deraf försält en del af sin inköpta garderob. Han förnekade att ha stulit mera än det belopp för hvilket han blifvit häktad. — Nilsson dömdes att för första resan stöld jemte inbrott undergå 10 månaders straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år. Från Landsorten. Brefstölden vid Norsholm. Förhör hölls i Norrköping sistl. Tisdag med den bör i Göteborg gripne Carl Reinh. Holmqvist. Den tilltalade — en ung man, 24 år gammal, med ett fördelaktigt ocb intelligent utseende och sätt — hade afgifvit en skriftlig berättelse som hufvudsakligast innehöll hvad man redan förut bar sig bekant rörande detaljerna vid stöldens begående. Han hade i Norrköping genom en från Stjernemanska gården, der han logerade, utskickad tjensteflicka, vexlat den första 100-riksdalerssedeln; den andra hade han, vid inköp af ett par stöflar, vexlat hos skomakaren Andersson derstädes, och den tredje i Göteborg, hvarifrån han till sin i Linköping boende moder anonymt hemsändt 30 rdr, åtföljda af en så lydande skrifvelse: eTill den olyckliga modren och hennes små! Dessa penningar hade modren under tårar förevisat för slussinspektoren Gredberg vid Norsholm. Vid förhöret erkände Holmqvist äfven, att han från hr Gredberg stulit ett silfverur, det han försålt i Göteborg. — Holmqvist har nyligen sändt ett bref till hr Gredberg (hvilken han erkänner sig vara all tacksamhet skyldig), deri han begär dennes förlåtelse för det begångna brottet, som han säger sig på morgonen hafva begått, under inflytande af det under föregående nattens utsväfningar åsamkade ruset. Genast derefter hade han, gripen af en förfärlig ångest, begifvit sig bort, utan något bestämdt mål. Han säger i detta bref, likasom han muntligen berättat för fängelsepredikanten, att ban icke kommit på tanken att stjäla, om han icke druckit; ty har ban gjort det sistnämnda, så stjäl han under inverkan af ett slags delirium, och starka drycker, dem han under sådant tillstånd öfverkommer, plägar han ofta tillegna sig, I nämnda bref uttryckte han vidare djup ånger öfver sitt brott, och var isynnerhet ängslig öfver att modren af sorg skulle läggas tör tidigt i grafven, i hvilket fall hans yngre syskon skulle mista sitt enda stöd. — Holmqvist uttördes ur domsalen och en timma senare afkunnades domen. Han dömdes att för treaje resan stöld bållas till straffarbete i 6 år och att i 10 år vara medborgerligt förtroende förlustig samt att med 310 rdr ersätta hr Gredberg den förlust ban genom stölden lidit. Poststöld. Från Wexiö skritver en korresp. under d. 9 d:s till Sydsvenska Dagbl.: D. 2 d:s kl. 9 t. m. infenn sig en dräng å lägenheten Koppekull, belägen i närheten af Merhults gåstgifvaregard och bogörue postväskan, som tlihorde Aistermo och Alsterforss bruk, hvilken postväska under natten blitvit aflemnad af poatiljon från Wexiö. Senare på f. m. kom rätta postbudet, bedrägeriet upptäcktes och man började efterspana tjufven. På den beskrifning, som personen, hvilken aflemnat postväskan i Koppekull till första budet, afgitvit om denne, misstanktes för andra resan stöld straffade drängen Erland Peter Johansson från Elghult, tödd 1850, för stölden, och då han följande dag, som var Söndag, begat sig trån Elghults kyrka, togs han i förvar samt förmåddes erkänna sig hafva begått stölden och ur väskan. som ban sönderskurit, uttagit 2:ne bref med penningar. Han förvarades under natten på Alsterforss biuk och följande dagar voro en mängd menniskor ute och ettersökte penningarne i det svåra yrvädret, men förgätves. Inga sådana funnos der Erland utvisade. Man var dock ihardig, oaktadt de misslyckade försöken, och Måndag, Tisdag och Onsdag letades sörgäfves i skog och mark. Nu voro alla uttröttade och natten skulle åter tillbringas på Alsterforss. En murare bevakade Erland, som vid 3-tiden på Thorsdagsmorgonen upptäckte att den beskedlige muraren sot särdeles godt, och begagnande tillfället schappade Erland från det gästvänliga Alsterforss och, lemnad ensam, letade han riktigt upp pengarne. Nu var det ej längre efter pengar som söktes, utan man sökte efter Erland och folk skickades i alla väderstreck. Under tiden upptäckte stalldrängen i Elghults prestgård att någon var på foderskullen ötver stallen och der befann sig riktigt vår posttjuf, som i jackfickan förvarade en butelj och uti denna fanns 1120 rdr — hela beloppet, som han tillgripit ur postväskan. Hade nu icke den beskedlige muraren sofvit så godt och Erland fått uppsöka pengarne på egen hand, hade dessa troligen icke kommit till rätta och Erland hade först tagit reda på dem, när han en gång återkommit från Malmö strafffängelse, der han nog många år kommer att logera. Krigsrättsmål. D. 7 Dec. förevar inför Smålands husarreg:tes krigsrätt det förut omnämnda målet mot ryttmästaren vid regementet m. m. W. Liljenstolpe, rörande ett tal, som ryttmästaren L. hållit till sin sqvadron, Södra Vedbo sqvadron, under regementsmötet å Ränneslätt förtiden sommar, i sammanhang hvarmed han utdelat exemplar af en af honom utgifven broschyr, afbandlande hans förhållande till sin regementscbef och andra förmän samt de straff, hvilka honom ådömts för brott mot disciplinen. Malet hade förut varit till undersökning inför majorsförhör och blifvit till krigsrätt remitteradt med alla dess handlingar, hvilka nu upplästes. — Sedan, berättar Ekesjo-tidningen IIvad Nytt:, 11 vittnen blifvit hörda, yrkade aktor ansvar å L. enligt krigslagarna kap. 7 5 14 (disciplinstraff för bristande i anständigt uppförande, eller vanvärd afiden aktning, krigsman bör af andra ega), kap. 2 14 (atsättning); derjemte åberopade aktor kap. 767 krigslagårna (fängelse i högst 6 månader eller disciplingsstraff, för klagan mot formsn utan anledning, ellar vid klagans utförande bristande i aktning och anständighet). Detta senare yrkande ätertogs, derest ref. rätt uppfattade meningen. — I. anhöll till slut jå uppläsa ett skriftligt anförande. Detta beviljades, och anförandet var ganske långt, vittnande mera om litterära kunskaper än om värdig sans och foglighet. Han hade, yttrade han, ärnat låta införa sitt åtalade talisqvadronsjournalen. Han ogillade öfverste Taubes sätt att gå till väga, då öfversten en gång utan ett ord till svar återsändt ett L:s bjudningsbref till en soup6. Vid anförandets slut yttrade L. med höjd röst och under häftiga gester: Sedan jag tagit eller fått afsked, skall jag genom alla mig rörande rättegångshandlingars publicerande vädja till allmänhetens dom. L, öfverlemnade derefter anförandet till rättens protokoll. Protokollet skulle justeras såsom i Lördags och målet derefter remitteras till krigshofrättens afdömande. FRA fam män mn h JALAA 7

16 december 1871, sida 2

Thumbnail