Göteborgsposten – 16 december 1871, sida 1

det uppträder numera i färstorad gestalt och i prydligare utstyrsel än förut. Man bör hoppas att tid:ns förmåga och spänstighet att hemta sig efter olyckan äfven skola förefionas hos den stad, i hvilken tidn. utgifves. Vårt lands mest spridda tolktidn. Svenska Veckobladet, börjar med nästa år sin 4:de årgång. En spridning så storartad som denna, i det Veckobladets prerumerantantal uppgår till 29,000, utgör ett talande bevis för att tidn. lyckats lösa sin uppgift: den nemligen att förskaffa sina afnämare en nyttig och underhållande läsning och härigenom motarbeta den press som verkar på massans oädla lidelser. Med tidn. kommer under nästinstundande år en liten förändring att företagas ehuru denna ej blir bindande för de prenumeranter, hvilka föredraga den gamla formen. För att i någon mån tillmötesgå framställningar från åtskilliga håll om att tidn. måtte utkomma tvenne gåoger i veckan, har dess red. beslutat hvarje Lördag utgifva ea särskilt s. k. Bilaga. Priset för denna blir endast 1 rdr pr år, men icke desto mindre har red. sörjt för att det om Onsdagarne utgående hufvudnumret skall utgöra ett fullständigt helt, hvadan prenumeration på bilagan ej blir nödvändig för dem, som ur ett eller annat skäl anse förökningen vara obehöflig. Priset på Veckobladets hufvudn:r är fortfarande 3 rdr r år. ? En ny medlem har gjort sitt inträde i svenska landsortspressen, nemligen Kristianstads Allehanda, tidning för Kristianstads stad och län. Tidningen skall utkomma tvenne gånger i veckan. Redaktör är hr C. E. Ekvall, förut utgifvare för det här utkommande veckobladet Amerika. Huru det skall gå med Ulricehamns Tidning under nästkommande år veta vi ännu icke, men dystert ser det otvifvelaktigt ut. Redaktörn tillkännager att han, efter att hafva rönt föga uppmuntran at den tidnivgelänande allmänheten och ännu mindre af tidningens förläggare, ser sig förbindrad att fortfara med ett så högst oangenämt göromål. Oegennyttigt önskar han likväl att tidningen må under år 1872 utkomma under ny redaktion; men lägger härvid, om tidningen skall kunna bära sig, allmänheten på hjertat att mojligast talrikt prenumerera, att gifva den nya redaktionen tillkänna, hvad anmärkningsvärdt inom orten sig tilldrager, samt att så flitigt som möjligt anlita tidn:s annonsafdelning. Han önskar vidare att den oförsvarliga liknöjdhet måtte upphöra, hvilken hittills ådagalagts af dem som inom hans ort hafva offentliga ärenden om händer, att göra si den lilla mödan för redaktionen meddela hva som kan förtjena delgifvas allmänheten rörande möten, stämmor, beslut, m. m. m. m. — allt önskningar, i hvilka säkerligen flere tidningsutgifvare än han instämma. Nytt i bokhandeln. På br Alb. Bonniers förlag har utkommit Sveriges Ridderskaps och Adels Kalender för år 1872, utgifven af Gabr. Anrep och utgörande 8:de årgångea af sagde kalender. Äfven denna årgång har erhållit ökadt arktal, hvaraf nogsamt framgår, att den outtröttlige samlare, som utgifver kalendern, tortfarande söker att ge densamma den största möjliga tullstäodighet. Han klagar dock öfver utt i dessa sina bemödanden ej röna nödigt tillmötesgående af dem, hvilka företaget likväl i främsta rummet borde intressera eller de svenska adelsfamiljerna sjelfva, i det nemligen dessa uraktlåtit att till honom inskicka behötliga uppgifter. — Den typografiska utstyrseln lemnar efter vanligheten ingenting öfrigt att önska. På samma förlag har utkommit: Ett besök i Japan och Kina jemte bilder från vägen dit öfver Goda-Hoppsudden, Bourbon, Nya Kaledonien, Manilla och Kokinkina. Anteckningar och minnen från en treårig tjenstgöring i franska flottan af löjtn. i K. M:ts flotta Anton Beckström. Det högst intressanta arbetet, hvars lätta stil, lifliga skildringar och mångfaldiga upplysningar i geograsiskt, historiskt och statistiskt bänseende förläna det ett mer än vanhgt värde, är dessutom af förläggaren utstyrdt på ett för våra förhållanden nästan prakttullt sätt. Det innehåller nemligen ej mindre än 63 illustrationer i litografi (tll en del färgtryck) samt en stor mängd särdeles fint utförda träsnitt, delvis uttörda efter förf:s egna utkast och teckningar. Dessa reseskildringar skola utan tvifvel få hvad de förtjena, eller ganska många läsare, ej minst derföre att de beröra orter om hvilka högst få, i vissa afseenden knappast några, beskrifningar förut finnas på vårt språk. Genom sitt gedigna innehåll och sin eleganta utstyrsel lämpar sig arbetet synnerligt väl till iulgåfva