Göteborgsposten – 15 december 1871, sida 2

Det vill nästan synas som att den rocaktionära majoriteten inom Frankrikes natianaltörsamling skall i åtminstone ett hänseendo komma att försvara den fria sed, som ingått i vår lagstiftning, neml. det fria utbytet mellan folken. Thiers är protektionist och har i denna anda äfven uttalat sig i sitt budskap. Med anledning häraf yttrar det honom likväl tillgifna bladet Soir bl. a. detta: Thiers har rätt, då han förebrår den fallna regeringen, att hon afslöt handelsfördragen, utan att rådgöra med landet, och att hon alltför brådstörtadt lät ett i relativ maning fritt handelssystem aflösa det gamla skyddssystemet, hvilket på några områden tillochmed närmade sig prohibitivsystemet. Men då den kejserl. regeringens tillvägagående, hvilket var godtyckligt, äfven då hon handlade till landets bästa, blifvit ogilladt, eå är räkniogen dermed afslutad. Det går ej an att säga landet, det handelsfördrag. hvilka, efter hvad erfarenbeten visar, gifvit det stora fördelar, äro ödeläggande för dess valgång. Thiers ser endast på enstaka fall och har ej blick för det hela. Han vet, att några distrikter och några enskilda personer lidit förluster, emedan fabrikanterna ej följt med sin tid eller af andra skäl varit ur stånd att tåla frihetens friska luft, och af dessa begränsade erfarenhetsrön drager han den slutsatsen, att frihandeln skadat landet, fastän den tvärtom varit det till stort gagn. Presidenten vill lyckligtvis icke återinföra hela det kullkastade handelsaystemet; men de tullförhöjningar, han föreslår, äro till skada för industrien och handeln, och man kan derför vänta, att nationalförsamlingen, som redan lemnat så många bevis på sitt liberala tänkesätt både i politiskt och ekonomiskt hänseende, skall visa en orubblig fasthet gentemot protektionisternas fordringar.