Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till eLady Audleys hemlighet m. fl. Det talades åtskilligt under frukoston, men den som talade mest var George Fairfax. Clarissa var allvarsam och något tankspridd. Hon tänkte på sin bror Austin och den ledsamma historia som hon nyss hört om honom. Den beredde henne knappt någon öfverraskning. Hans bref hade varit få och deras innehåll uttryckt föga hopp. Hans penuingebehof hade äfven tyckts vara gränslöst. Hon öfvertänkte hvad hon borde göra. I alla händelser måste hon bereda sig tillfälle att snart komma till Paris. Mr Fairfax skulle resa till Karlsruhe, det var en fördel; ty något i hans sätt hade denua dag segt henne, att han alltid måste vara antingen mer eller mindre än en vän till henne. Hon hade en dunkel aning om utt hans ifver utt åstadkomma sörtrolighet dem emellan innebure en hotelso eller fara för henne. — Om jag blott sjelf kan komma till Austin, tänkte hon, torde ingen medlare vidare behöfvas. Frukosten var förbi och ännu dröjde mr Fairfax — oförklarligt likgiltig öfver att en eftermiddag ganglöst försvann som tycktes så lämplig för fiske, tänkte mr Granger. De gingo in i salongen, och mr Fairfax fördref en timma med att tala om Lyvedon och gifva en till hälften komisk skildring öfver sig sjelf i sin egenskap af landtjunkare. Det ver ej förrän mr Granger vid tanken på en sammankomst som han skulle ha med sin arkitekt, ett par gånger setl på sitt ur, som gästen reste sig upp för att taga afsked. Daniel Granger hade nu återvunnit fullkom) Forta. fr. Nio 201.