Göteborgsposten – 15 december 1871, sida 1

fullt riktig grundsats. Vi skulle tillochmed ansett billigt om expropriationskostnaderna delvis drabbat kommunerna i dessa samma orter — åtminstone på det sätt att endast ett visst genomsnittspris pr tunnland betaltes af bolaget, medan det öfverskjutande beloppet borde erläggas af de resp. kommunerna. Ty hvad som mest fördyrar statsbanorna är den omständigheten att expropriationen blifver så obilligt kostsam, derför att både jordegare och nämnd tyckas hysa den mening att ingen drabbas af de utgifter, hvilka det faller på det allmännas lott att utreda. Detta ofog bör kunna undvikas vid privatbanor, då de enskilte jordeg.rne ega omedelbart intresse af företagets förverkligande. Hvad preferensaktierna angår, vore det utan tvifvel nyttigt att en så stor del af dessa stannade i svenska mäns händer, att vårt lands intressen ej må kunna vid en bolagsstämma tillbakasättas, derigenom att främmande aktieegare, innebafvare af lottbref som gifva röstöfvervigt, besluta i riktningen af sina särskilta intressen. Det öfverskott af aktier, hvilket ej för sådant ändamål är ersorderligt, må gerna vandra till utlandet, och samma väg må, efter vårt förmenande, hela det obligationsbelopp taga, hvars qvarstannande inom landet man nu tyckes vilja göra till en patriotisk dygd. Namnet på de män, hvilka stå i spetsen för företaget, utgör en borgen för att en dylik trång, för vårt lands hela induetri skadlig uppfattning, ej skall göra sig gållande, utan att det belopp, som genom obligationer måste uppnegotieras, skall tagas der hvarest lånet billigast erhålles, antingen detta nu är ineller utlandet.