Göteborgsposten – 13 december 1871, sida 2

in i hennes ljufva ögon var för stark för aft kunna motstås. Det var ett år sedan. han dinerade i hennes boning vid Clarges-street, och under hela detta år hade han gjort allt hvad han kunnat för att glömma henne, hatat sig sjelf för sin svaghet att fästa sig vid henne mera än vid någon annan qrinna, men aldrig kunnat glömma hennes behag. Han begaf sig först med morgontåget till London och reste derifrän direkte till Holborough, dit han anlände sent på aftonen. Sedan han hvilat öfver natten på hotellet, begaf han sig följande dag på förmiddagen till Arden — ej för att göra en formlig visit utan snarare för att något förstulet se sig omkring. Han rille ej att hans ankomst ännu skulle bli bekant för Daniel Granger; kanske han tillochmed skulle kunna alldeles undvika att göra sin ankomst bekant för denne gentleman. Isan ville så myaket som möjligt utforska Clarissas vanor, så att han skulle kunna förskaffa sig ett samtal med henne. Hun hade sett tillkäonagifsandet af barnets födelse och aldrig hade han väl trott att en simpel födelseannons skullo kunna gifva honom ett så bittert styng i hjertat! Aldrig förr hade verkligheten af att hon var en annan mans hustru framträdt för honem i så omild form. Han försökte att jaga bort detta ämne ur sina tankar, han försökte glömma att en son blifvit född i Grangerska familjen; men ofta under det han i skymningen tog sig en promenad bland Lyvedons ekar sade han för sig sjelf: Hennes barn borde ha varit arfvinge till detta ställe. Han gick in i parken utan att ha det ringaste klart för. sig huru han skulle åvägabringa hvad han önskade. Vädret var i hög grad angenämt — ett väder hvari ingen som ej tvingades af nödvändigheten kunde vilja dväljas inom fyra väggar. Det var ganska antagligt att mrs Granger skulle vara . ute i parken, och det skullo äfven kunna hända att hon vore ensam. Men han var fullt beredd på möjligheten att träffa henne i sällskap med den skarpsynta miss Granger och ämnade vara på sin vakt.