Göteborgsposten – 13 december 1871, sida 1

utgjort för mr Granger, hade efterträdts af en tid då han hyste gladare tankar. En ny hoppets morgonrodnad hade gått upp för honom genom hans barns födelse. Han sade ånyo till sig sjelf, liksom han förut så ofta gjort, att hans hustru skulle komma att älska honom — att tiden skulle uppfylla hans önskan. Emellertid var han nästan fullkomligt lycklig genom den nya välsignelse himlen beskärt honom. I allt hvad han gjorde ingick tanken på sonen; ej ett träd planterades under detta nya år sem han ej i tankarne ställde i gemenskap med sin son, och han lät plantera en hel mängd sådana för att i en framtid kunna säga: Dessa träd planterades kort efter min sons födelse: Han lefde liksom i en ljuf dröm. — ——— XXX. En vigtig händelse inträffade för George Fairfax i början af detta år. Han blef kallad till Lyvedon och kom dit i lagom tid för att vara närvarande vid sin onkels dödsbädd. Den gamle mannen dog och blef begrafven i sina förfäders grafkor — ett stort hvalf under Lyvedons kyrka — och George Fairfax öfvertog godset efter honom. Alltsedan sin brors död hade han varit beredd på att så skulle ske och han antog saken såsom helt naturlig. Arfvot förorsakade honom ej stor glädje. Han var glad öfver att få god tillgång på penningar, men efter den förändring som inträffat i afseende på hans framtidsutsigter brydde han sig ej mycket om godset. Med Geraldine Challoner till hustru skulle besittningen af ett sådant gods som Lyvedon ha varit mycket angenäm för honom. Han skulle nästan ha kunnst foga sig i en landtjunkares vanor: att deltaga i kommunala värf, föra ordet vid sockenstämmorna, vera alla tjufskyttars buse och känna att ungdomen var förbi. Men nu var det en annan sak. Han hade ingen hustru, ej heller någon utsigt till att få någon. Han hade inga bestämda planer för sin framtid. Under en