Göteborgsposten – 12 december 1871, sida 2

2 AALLSAUe all veten derom — jag skall bestämdt skicka honom till Westminsterskolan. kn provinsskola är vi i . isserligen mycket bra — min far skickade mig till en sådan — men gar. Jag vill att han skall inhemta god klassisk bildning, hvilket jag aldrig gjorde, ehuru jag var temligen stark matematiker. Jag brukade läsa min Virgilius med öfversättningen bredvid, och grekiska kunde jag aldrig med. Jag var glad då jag slapp gå i skola och min far tog mig hem på kontoret. Men med honom skall det bli olika. Han skall ej få tillfällo att smutsa sina fingrar med handelsgöromål. Han skall lefva som godsegare och torde måhända komma att utmärka sig i parlamentet, Ja, Clary, ämnet till e stor man torde finnas inom honom! Modern slöt sitt barn närmare intill sig. Hon ville ej länka sig barnet som man. Hon tyckte om sin son sädan han nu var och skulle bli under do nästa få åren — någonting mjukt och varmt och älskligt som hon kunde hålla i sina armar, vid hvars bädd hon kunde vaka och bedja om natten. Hennes framtid låg begränsad inom hennes Bong barnaår. Hon tänkte redan nästan med rysning på den tid då han skalle gå ut i verlden och hon ej längre vara nödvändig för honom. Den dag kom då hon tänkte tillbaka på denna period af fullkomligt luga — de dunkelt upplysta rummen, eldbrasan och och hennes mans gestalt sittande vid härden n hon var så sjelfviskt upptagen af barnet stt hon var nästan omedveten om hans godhet. Hon var böjd för ott glömma att barnet tillhörde någon annan än henne; det var hennes egen skatt, en ovärderlig skatt som himlen gifvit henne till tröst och hugsvalelse. (FoFfa