Göteborgsposten – 11 december 1871, sida 1

undan bullret dernero, men för att slippa ifrån mig vill ni ändå gå tillbaka dit. Är jag så ytterst förhatlig för er? — Ni är viset icke förhatlig för mig; men jag är vorkligen angelägen om att snart förena mig med mitt sällskap. Min man skall börja undra hvad som blifvit af mig. Ah, der kommer min styfdotter för att se efter mig. Ja, der kom miss Granger helt långsamt emot dem. Hon hade kommit alldeles lagom för att få se George Fairfax bevekande åtbörder. Hon nalkades dem med en min som skulle ha varit lika passande på en begrafning som den var på mr Woosters fest, en min som uttryckte ett slags sorgsen resignatiou under bördan af lifvet i en verld som var henne ovärdig. — Jag stod just i begrepp att gå tillbaka till stranden, Sophia, sade mrs Granger ej utan en viss förvirring. Jag fruktar att mr — jag fruktar att Daniel sökt efter mig? — Pappa har verkligen sökt efter er, svarade miss Granger i sin orubbligt högtidliga ton. Ah, god dag, mr Fairfax. Han gick alldeles miste om sista kapprodden. Då jag såg att han började bli verkligt orolig, erbjöd jag mig att gå den här vägen för att söka er, under det han gick den motsatta. Det är anledningen hvarföre jag kommit hit, Det var ungefär detsamma som om hon velat säga: Var god och märk väl, att jag ej personligen intresserar mig för hvart ni går. — Och dock har jag ej varit så särdeles länge borta, sade Clarissa med ett småleende. — Ni har kanske ej varit medveten om tidens lopp. Jo, ni har varit länge Ni sade att ni skulle gå och hvila er en qvart eller så omkring, och nu har ni hvilat mer än en timma. — Jag erinrar mig ej att jag sade det; men ni är alltid så noggrann, Sophia. — Jag bemödar mig alltid om att vara noggrann äfven i småsaker. Vi göra bäst i att gå omkring tradgården och se efter pappa.