Göteborgsposten – 9 december 1871, sida 5

Penningstöld. Öfverkyparen på Hotel Göta ällare hade på morgonen d. 30 November i polisammaren anmält, att natten förut i hotellets matsal ligripits 135 rdr, som förvarats i en tillåst skrifulpet, samt att anledning vore för handen att för enna stöld misstänka förre kyparen Johan Altr. lilsson, hvilken under sistl. sommar varit anställd å otellet och den natt stölden begicks varit på besök ler. Sedan det äfvenledes blifvit upplyst att Nilsson fvannämnde dag afrest med bantåget kl. 7,40 tör att cgitva sig till Stockholm, afsände vederbörande poismyndighet telegram till stationsinspektoren i Faltöping med begäran om Nilssons haktande och qvarällande, tills poliskonstapeln Andreen hunnit dit anända. På grund af detta telegram blef Nilsson häkad och hit återförd. Vid det derefter med honom iställda förhör erkände han, att han, som förr haft inställning såsom uppassare å Göta Källare, men lerisrån i sistl. September månad afskedats, den 29 Nov. begifvit sig dit för att taga afsked af sina forha kamrater, innan han dagen derpå anträdde sin esa till Stockholm. Detta afskedsbesök hade räckt ill klockan ett på natten, då Nilsson gått hem till in bostad vid Drottninggatan. Hemkommen hade han fattat det beslut att tidigt på morgonen återvända till hotellet för att ur pulpeten i matsalen tillgripa de penningar som der förvarades. Till detta beslut föranleddes han deraf att han ej egde mer än 21 rdr, som han ansåg vara alltför litet för resan till Stockholm. Emellertid begaf han sig mellan kl. 5 och 6 tillbaka till Göta Källare, gick in i köket, till hvilket dörrarne då stodo öppna, samt derifrån i matsalen. Ditkommen försökte han förgäfves att med två af honom medförda nycklar öppna pulpeten, men då han gjorde försök med en nyckel som sutit i ett skåp i samma rum lyckades det. Han tillgrep derefter de penningar som lågo i pulpeten och stoppade dem oräknade i fickan. Sedermera uppsökte han ånyo sina kamrater i hotellet och tog ett ytterligare farväl af dem. Af de stulna penningarne hade Nilsson, då han anhölls, ej förskingrat det ringaste, hvadan hela den stulna summan kunde till målsegaren återställas. Nilsson införpassades till cellfängelset. Rådhusrätten. Tjufvar och tjafgodsgömmare. I sistlidne April månad anmäldes af grosshandl. J. Lindström att han blifvit bestulen på en snusdosa af guld, hvilken förvarats i en låst chiffonier uti hans bostad, och att han för denna stöld misstänkte betienten P. G. Jonsson, som innan dosan saknades blifvit afskedad ur hans tjenst och rest utrikes. Den stulna dyrbarheten tycktes ha följt samma väg som den afskedade betjenten, ty under en lång tid inträffade ingenting som kunde leda till upptäckten af den gömma der den hölls dold sedan den borttagits ur hr Lindströms chiffonier. Men polisen hade sjelfva anmälan om stölden förvarad i sitt minnes skattkammare, och sä inträffade att förre handelsbokhållaren T. Haglund d. 25 sistl. November inställde sig hos vederbörande i polisen för att anmäla, att verkmästaren A. G. Norberg på asfaltfabriken å Lindholmen samma dag till honom försålt en gulddosa under uppgift att han vunnit den på spel. Då denna dosa blef hr Lindström förevisad, igenkändes den af honom såsom: densamma hvilken blifvit honom frånstulen. Vid det polisförhör, som med anledning deraf anställdes med Norberg förklarade han, att i början af April månad detta år, då förre betjenten Olof Jonsson blifvit häktad för tillgrepp af linneväf från grossh. A. E. Broddelius, af hvilken väf Jonsson till Norberg försält största delen, hade pigan Augusta Kindström, med hvilken Jonsson varit bekant, till Norberg örverlemnat ifrågavarande dosa, med begäran att Norberg skulle gömma densamma för Jonssons räkning. Norberg hade mottagit dosan och haft den förvarad i sin bostad tills ban försålde den till Haglund. Härtill ansåg han sig ha rätt på den grund att han hade en fordran af Jonsson, och rättsgrunden till hans fordran var åter den, att Norberg blifvit af rådhusrätten dömd att utan lösen till grossh. Broddelius återlemna den väf han köpt af Jonsson. Hvad beträffar hans uppgift till br Haglund att han vunnit dosan på spel, så förklarade han den ha varit falsk. För öfrigt medgaf Norberg, att då konstaplarne Zetterberg och Rönnbäck, vid den visitation de i hans bostad anställde efter den af honom köpta, från hr Broddelius stulna väfven, framställt den frågan till honom, huruvida han innehade något mer som tillhört Jonsson, han besvarat denna fråga nekande, ehuru han redan då emottagit dosan af Augusta Kindström. Den sistnämnda uppgaf vid polisförhöret, att Olof Jonsson dagen innan han för tillgreppet från hr Broddelius häktades, kommit till henne och öfverlemnat gulddosan jemte två större och en mindre fingerring af guld samt en guldmedaljong, med begäran att hon skulle gömma dessa saker, af hvilka han uppgaf sig ha ärft dosan och vunnit den mindre fingerringen på spel. Dagen derefter kom Norberg till henne och berättade att Jonsson vore misstänkt för stöld, och att han, Norberg, fruktade att bli inblandad deri. Sedan Norberg redan aflägsnat sig ett stycke, hade hon gått efter honom och till honom öfverlemnat de guldpjeser hon erhållit af Jonsson. Norberg erkände också, då han härom tillfrågades, att han äfven mottagit guldringarne och medaljongen af Augusta Kindström, och att han pantsatt den ena af dessa dyrbarheter. De öfriga blefvo återfunna i bans bostad. Till dem har ännu ej någon målsegare anmält sig. Olof Jonsson, som ännu undergick åtta månaders straffarbete för väfstölden då hans delaktighet i denna nya tjufhistoria kom i dagen, har rörande sin åtkomst af gulddosan uppgifvit att han mottagit densamma till försäljning af hr Lindströms betjent P. G. Jonsson, med hvilken han varit nära bekant, och att han ej hyste misstankar om att den på oärligt sätt förvärrvats af den sistnämnde, hvilken uppgifvit sig ännu ba varit i hr Lindströms tjenst. Norberg, som ej i likhet med Jonsson redan före detta varit inom lås och bom på cellfängelset, ehuru han, efter hvad det tycks, så väl skulle ha förtjent det, blef efter polisförhöret rörande denna stöld dit införpassad. . Målet förekom ånyo i går i rådhusrätten, då f. handelsbokhållaren IIaglund afgaf en fullständig berättelse om förloppet, då Norberg till honom utbjöd och försålde gulddosan. Enligt denna berättelse hade N. kommit till Haglund på auktionskammaren och frågat om han hade något silfverur att försälja, hvilken fråga H. jakande besvarat. Derefter hade han sagt sig veta att H. köpte upp guld och att N. hade en gulddosa att sälja. Efter att sedermera ha åtföljt H. hem till dennes bostad och besett en klocka, kom han åter följande dag och medförde gulddosan, hvilken han, såsom nämndt är, uppgaf sig ha vunnit på spel, för en lott som han gifvit 10 rdr för. Norberg satte då ett så högt pris på dosan, att II. förklarade sig ej kunna gifva det, utan rådde honom att sälja den på auktion. Om Haglund skulle köpa dosan ville han ej gifva mer än 140 rdr för densamma. För denna summa förklarade sig N. ej vilja sälja dosan, men sade sig skola komma igen om ett par dagar. Han kom i stället redan följande dag. Då förklarade han sig vilja sälja dosan för 160 rår och en klocka. H. ville dock ej gifva mer än det pris han en gång bestämt och förklarade sig ej vilja köpa dosan förr än en juvelerare värderat den; om juveleraren bjöde mer än han, ville han afstå. rt — — — — — EL AA C—6, AA fr Kr