Göteborgsposten – 9 december 1871, sida 1

Mindre Teatern. En å de bättre platserna alldeles tullsatt salong helsade i går Cettiska sällskapet välkommet. De båda stycken som gåsvos, Björnsons De Nygifte och studentkomedien Kanarifugeln, utfördes till publikens synnerliga belåtenhet, hvilken gaf sig luft i applåder och inropningar efter pjesernas slut. I det första stycket tycktes damerna B. Krufe och Witaleben samt hrr Cetti och Dall mest anslå, det senare uppehölls nästan uteslutande at m:ll F. Kruses lifliga spel och hr Hougaards oemotständliga komik. I morgon afton uppföras trenne alltigenom muntra småstycken: Hostrups ÅIntriguerne samt Heibergs monol. Ewelies Hjertebanken och vådovillen Recensenten og Dyret. Från Marstrand akrifves i gårdaganumret af stadens tidning: Väderleken är fortfarande särdeles kall med mulen och snöfull luft. Termometern har under de senaste dagarne visat ända till 10 grader kallt, hvilket här tillhör ovanligheterna under denna tid af året. Isen i de inre hafsvikarne lärer redan vara så stark, att den på åtskilliga ställen kan befaras med häst och åkdon. Starkare islägg tycks bebådas genom den starka låta, som under denna veckan visat sig i skär. gården. Från Åstol afseglade sistl. Lördag ett otorsjöflskelag (det s. k. store Lars) för att som vanligt fiska i närheten af Skagen. Man bar sedermera, oaktadt gjorda etterspaningar, icke afhört detta fiskfartyg, hvadan man har anledning att befara det fartyget med besättning gått förloradt under den svåra snöstormen i Söndags. Tvistigheten mellan svenska och norska fiskare. Rörande denna ledsamma sak skrifves i Strömstads tidn. för i Onsdags följande: Man torde erinra sig att norrmännen häromåret förbjödo de svenska fiskrarne att dritva sitt yrke vid Aalesund och de norska Nordsjö-bankarne, under det att deras egna fiskare lågo ute i vår skärgård och fiskade samt plundrade sjötåglarnes bo på agg, bvilket ofta förorsakade krångel och bråk. Svarigheten att få de åtalade norska fiskrarne inställda för svensk demstol samt de norska myndigheternas föga tillmötesgående härvidlag har ock vackt hvad man kallar ondt blod här vid gränsen. Slagsmål hafva äfven de senaste vintrarne under sillfisket bört till ordningen för dagen, eller rättare sagdt natten, mellan de svenska och norska fiskrarne, då slllen plägar mest tillgå å svenska sidan och norrmännen vilja hatva företrädet till fisket äfven der. — Eget nog hafva de norska granustädernas tidningar Med undantag af Smaalenenes Amtstidende) helt och hållet blundat för det orättvisa i saken och ej låtsat om förhållandet, ehuru vi tro att de mycket väl käuna till detsamma och att de skulle kunnat verka mycket godt om de velat. Nu har vår regering slutligen ansett nödigt hitkommenuera ett kronotartyg för bevakandet af fiskevattensgränsen och förhindra främmandes olagliga intrång på svenska sidan, hvarjemte fiskeriintendenten G. v. Yblen äfven hitkommit och kommer att qvarstanna ett par månader. Ledsamt är det emellertid att det skall nödgas gå till sädana ytterligheter, då förhållandet mellan grannrikenas befolkning borde vara helt annorlunda. Bestraffadt okynne. Från vestra Skärgården skrifver en korrespondent till Red:n d. 4 d:e: Hur långt skärgårdsbefolkningens okynne och elakhet kan gå visas af efterstående, som likväl fick en något oförmodad utgång. Ett fiskarelag från Käringön hittade törliden vecka en mindre hvalfisk, c:a 6 alnar lång, den de försålde till en af Gollholmens större fiskuppköpare, som ämnade försända den till Stockholm för att der låta förevisa den. Efter afslutadt köp förtöjdes hvalen vid en landningsplats å ön och köparen qvarstannade der. Hans hemmavarande hustru, som blifvit orolig öfver mannens dröjsmål, utsände emellertid en båt med fyra man för att efterhöra honom; dessa ankommo på natten till nämnda landningsplats och råkade att lägga till långsidan af hvalen, och i den förmodan att detta odjur tillhörde Käringöboarne började de att med knifvar och bätshakar på det fullständigaste massakrera densamma. Efter välförrättadt arbete sökte de reda på sin husbonde och fingo då till sin bestörtning veta att hvalen var hans. Reflektionerna göra sig sjelfva! — Detta var ej första gången som sådant okynne passerat; skada blott att det ej alltid får samma utgång. Den periodiska pressen. Såsom vanligt under denna tid af året uppstå på skilda orter inom landet nya tidnings-eller tidskriftsföretag. Från hufvudstaden har sålunda anländt profnumret till en ny daglig tidning, Stockholms Aftonpost, hvilken eger till redaktör och ansvarig utgifvare hr Birger Schöldåotrön. Tidningens prenumerationspris utgör blott 9 rdr rmt, naturligtvis i landsorten med tillägg af postförvaltarearvode. I Stockholm har likaledes tillståndsbevis blifvit uttaget af bokhandl. P. J. Fagerström för utgifvande af en ny tidning benämnd ÅAunoosbladet. — I Lund har uppstått en ny tidskrift AÅthen wu m, tidskrift för Sveriges, Norges och Danmarks läroverkssamfund med ett i viss mån egendomligt syfte. Redaktören är såsom man kan finna af skriftens anmälan en nyligen från elementarläroverket utexaminerad student och såsom både medarbetare och publik påräknas elementarungdomen. Man märker vidare dels pä de i n:ret förekommande uppsatser, dels på redogörelsen för influtne prenumerationabidrag, att tidn:a redaktionspersonal och läsarekrets sträcka sig ut öfver bela den skandinaviska norden, nemligen till dennas skolor. ända från Trondhjem till Randers. Tidskriften kommer att utgifa mA 6—