ri-j är sjutio år gammalt. Jag antog hans fö är I slag. Vi gingo öfver Kungsholmsbron, IIand la verkargatan framåt och kommo snart in n1 en rymlig gårdsplan med tjockstammiga trä ot I som ofta måtte blifvit tuktade, ty kronorn. hade mera ett betryckt än vårdadt utseende d ÅEtt stycke från gatan låg en gammal, sto travåniogs stenbusbyggnad, uppförd i en ku. riös stil och som synbarligen icke på mång: år undergått reparalion. Den var påtagliger från början afsedd endast för en familj. Öfrs våningen bestod af ett stort antal rum, som alla buro spår af en viss gammaldags lyx. De flesta voro försedda med väggmålningar, som troligen då de anbringades varit ganska prydliga, men nu voro de af tiden illa medlarna. I alla rummen stodo möblerna qvar: i förmaket en mahognymöbel klädd med tjockt silkesdamast, i sängkammaren en stor paulun med rika owhängen, äfven af röd silkesdamast, men tyget var efter mer än ett halft sekels begagnande hårdt medtaget. De många ljuskronorna voro måhända närmare ett sekel gamla, men ändå icke antika. Knappast någon enda möbel vittnade om konstfärdighet. Bordserviserna voro af engelskt porslin och ganska stora, men för öfrigt icke utmärkta; glassakerna lika så. Duktygerna hade påtagligen varit magnifika. Det dyrbaraste var den gamla fruns juveler och guldprydnader, de senare mycket massiva. Bland silfret var ett stort thkök, flera kastruller med lock, åtskilliga stora silfverfat m. m. af ett utmärkt arbete. I afseeude på det befintliga silfret upplyste min vän, att det visserligen icke längre var kurant och skulle sannolikt endast inköpas för nersmältning, men kom dock att betalas något högre än vanligt silfver, emedan i allt gammalt silfver finnes en icke obetydlig qvantitet guld, som af guldsmederna förr icke kunde dragas ur silfret. Det bela i detta gamla bo vittnade om en viss soliditet, men icke om egarnes benägenhet för försinad lyx eller beqvämlighet. För samlare af antika saker fanns der intet, och frånräknas de ädla stenarne, guldet och silfret, eå tror jag icke att försäljningen af det gamla och stora boet inbringade något betydligt belopp. Min vän stannade dock för åtskilliga inrop af saker, som troligen redan förflyttats till hans vind, der de i god ro få qvarstå tills hans bo en gång kommer att gå under klubban, Några dagar före ofvannämnda auktion hade österrikiske ministern grefve Miilinen låtit försälja större delen af sitt mödlement, men der var allt af utsöktaste beskaffenhet. Då emellertid åtskilligt icke betaltes så högt, som egaren påräknat, så lät han återropa detta, och för nöjet att hafva låtit äfven dessa effekter gå under klubban fick han till stadens auktionsverk erlägga flera hundra riksdaler. De som hade den lyckan att få bevista Musikaliska akademiens hondrade årsfest i Lördags intyga enhälligt att den var utmärkt väl anordnad, högtidlig och akademien i alla afseenden värdig, Den ståtliga Riddarhussalen, dom numera endast öppnas för allmänheten vid adelsmötena, hade af Riddarhusdirektioden nu upplåtits. — Tänk om gubben Franz Berwald ännu lefvat! Hvad det skulle fröjlat honom, som så länge han lefde mindre ippskattades än han sörtjente, att nu så heras, att sestens andra afdelning öppnades ned hans tonmålning Minnen af norska fjälon. Han sade ofta: vänta blott till den alsstarrige gubben gått bort och ej längre tår kompositörspysslingarne i vägen, så får an nog rättvisa. Han får den med hvarje ag allt mera. Göran. NAN —— oo CR 2-—