Göteborgsposten – 7 december 1871, sida 2

villiga att mottaga honom då han kom till dem lastad med guld och rykte om sig för att vara någonting utmärkt på börsen. Tiden hade börjat anställa sina härjningar bland mr Woosters fladdrande lockar, innan han i trygghet landade på det fashionabla lifvets strand, och hans omsorgsfullt vårdado mustacher och polisonger hade en glans som mera liknade konst än natur. Han var kort och starkt bygd, med en blomstrande hy, skarpa svarta ögon och en stor örnnäsa, samt ansåg sig sjelf öfvermåttan vacker. Han kiädde sig med utsökt prakt — klädde sig för tvål, såsom några af hans mindre ståtliga vänner brukade säga — och hade rykte om sig för att årligen använda en betydlig summa penningar blott på utsokta blommor i sina knapphål. Hans hufvudsakliga förtjenster i den fashionabla verldens ögon bestodo emellertid deri, att han hade ett väl underhållet hus i staden, villan Henley och en annan villa vid Cowes samt ett par präktiga yachter. Han gaf ständiga middagar och utsökta middagar. Att dinera hos Wooster gjorde man väl i att göra en eller två gånger under loppet af säsongen, och Woosters ångyacht var ofta en behaglig och säker tillflyktsort för en eller annan ungdomlig medlem af högadeln som måste hälla sig undan för sina fordringsegare. Alltså en klar Junimorgon begåfvo Big Grangers pr jernväg till Henley. Denna utflykt var nästan den sista, hvari de skulle deltaga under sin vistelse i London. Två dagar derefter skulle de återvända till Arden, och Clafissa var mycket glad deröfver. Den trötthet vid nöjen som hon funnit så underlig hos några af de unga damerna på slottet Hale hade nu kommit öfver henne sjelf. Hon längtade efter Arden och fullkomlig hvila; det var nästan med en rysning hon tänkte på att personer voro ditbjudna till hösten och att lady Laura Armstrong lofvat att tillbringa en vecka hos sin kära Clarissa. — Jag måste lära er huru ni skall styra det stora