Göteborgsposten – 6 december 1871, sida 2

vackrasto qvinnor som uppträdt under säsongen. Under de två månader som deras vistelse i London räckte, följde således den ena festligheten efter den andra, och det hände ofta nog att mr Granger kände en längtan efter lugnet på Arden; under det han i den fyllda balsalongen väntade medan hans hustru och dotter dansade sista kadriljen. Det behagade honom att Clarissa skulle få roa sig, att hop skulle njuta alla de nöjen hon hade rätt att vänta såsom hans hustru; men det behagade honom icke mindre då hon en dag uppriktigt bekände för honom att dessa lysande. fester. och sällskaper egde föga behag för henne, och att hon skulle bli glad öfver att få återvända till Arden. I London träffade Clarissa lady Laura Armstrong — för första gången sedan den Septemberafton då hon lofvade att ingen öfvertalningsförmåga af George Fairfax skulle kunna förmå henne att lyssna till honom. Lord Calderwood hade varit död i halftannat år, och mylady lyste återigen i societetslifvet och gaf hvarje vecka mottagningar i mr Armstrongs stora hus vid Portland-place. För mr och mrs Granger gaf hon en särskild middag med en aftonbjudning efteråt och upptog för öfrigt en god del af Clarissas tid genom förtroliga törmiddagsbesök samt ständiga promenader i hennes sällskap, promenader från hvilka miss Granger fann sig mer eller mindre utesluten. Det var under en af dessa promenader som Olarissa ännu en gång hörde namnet George Fairfax uttalas. Ända hittills hade lady Laura, som det syntes till följe af nåson egendomlig tillfällighet, aldrig kommit att tala om sin systers trolofvade. — Jag förmodar ni hört omtalas, att alltsammans gick om intet? sade hon plötsligt utan att något egentligen gifrit henne anledning till att inkomma på detta ämne. — Gick om intet, lady Laura? — Ja, jag menar Geraldines förlofning. Folk finner