Göteborgsposten – 5 december 1871, sida 2

tighet att det ej rådde stor sympati mellan hennes styfmor och henne. i — Hennes uppfostran har varit så olik min, sade : hon, att det knappt är underligt om våra böjelser äro , olika. Men naturligtvis skall jag göra min skyldighet mot henne, och jag hoppas och beder till Gud att hon måtte göra min far lycklig. Men miss Granger förstörde ej alla sommarmånaderna med besök. Hon var mera i sitt element i Arden och skolbarnen der hade en ganska svår tid under mr Grangers frånvaro. Hon pluggade mer än vanligt med sin geografi och sin grammatika och ställde allt högre fordringar på deras unga hjernor. Detta kallade miss Granger att bibringa dem en solid underbyggoad; men det är tvifvel underkastadt om en sådan gagnade dem mycket i deras blifvande verksamhet. Under detta menniskovänliga arbete kunde hon alltid påräkna ett ifrigt biträde af mr Tillott, som mycket ofta brukade sticka in sitt något rödhåriga hufvud. genom dörren till skolsalen då Sophia höll på att undervisa. Han beundrade henne verkligen af allt hjerta, och i långa, förtroliga bref till sin mor beskref han henne såsom en qvinna begåfvad med alla egeunskaper som erfordrades för att betrygga en mans sällhet i denna och den tillkommande verlden. Han vissto att hennes fars nya giftermål nödvändigt skulle förorsaka en ansenlig förändring i hennes ekonomiska ställning. Säkerligen skulle en arftagare komma till verlden, och Sophia skulle ej längre förblifva den stora arftagerska hon varit. Men i alla fall skall hon utan tvifvel bli rikligt begåfvad, och denna minskning i hennes förmögenhet hade fört henne bra mycket närmare en adjunkts förhoppningar. Miss Granger mottog adjunktens tjenster och gynnade honom utan att ega minsta aning om hans förhoppningar. Hon hade hört hviskas att hans far varit kryddkrämare, och att han hade en äldre bror som fortfarande dref en god kolonialvaruhandel i City. För all slags minuthandel