Göteborgsposten – 1 december 1871, sida 2

ska och att så mycket som mojligt iakttaga det berömvärda tålamod och och den tillbakadragenhet som hittills utmärkt hans uppförande. — Clarissa är mycket ung, sade hennes far, och jag vill ej eöka intala er att hon så fullkomligt som jag skulle önska besvarar er varma kärlek, Man kan knappt vänta sådant i början. — Nej, man kan knappt vänta det, upprepade mr Granger med en svag suck. — Som en man med erfarenhet kan ni ej, derom är jag öfvertygad, förbise den stora skilnaden i ålder eller vänta mer än som är billigt. Clarissa beundrar och högaktar er, derom är jag öfvertygad, och hon är djupt tacksam för en hängifvenhet af hvilken hon sjelf förklarar sig vara oförtjent. Hon är ingen flärdfull lättsinnig flicka som tycker att en mans bästa kärlek endast är en lämplig gärd åt hennas behag. Och det finnes ett eget slags kärlek, hvilken spirar upp i en qvinnas hjerta för en förståndig man som älskar henne, och hvilken jeg af uppriktigaste hjerta tror vara mera värd att ega än det romantiska nonsens som ungt folk anser vara den högsta passion. Jag har ingen försäkran att afgifva å min dotters vägnar, förstår ni väl, min bäste Granger; men jag hyser ingen fruktan för att icke Clarissa skall lära att älska er i sinom tid, så uppriktigt som ni kan begära att bli älskad. — Om jag ej trodde att hon kunde hysa någon tillsifrenhet för mig, skulle jag aldrig begära henne till hustru. I ett afseende kan ni gifva mig en högtidlig försäkran, Lovel, sade herren till Arden oroligt. Ni vet ju bestämdt att ingen annan förekommit mig, att er dotters hjerta är fullkomligt fritt? Derpå beror om jag kan vinna det. — Hennes hjerta är fullkomligt fritt och lika rent som ett barns. Hon är full af kärlek stackars flicks, och längtar blott att finna ett föremål derför. Hon bör bli en god hustru åt er, Daniel Granger.