Göteborgsposten – 30 november 1871, sida 1

modig, och om min ställning med hänsyn till henne är något tvetydig, har jag åtminstone sökt iakttaga så mycken grannlagenhet jag kunnat. Jag har ej gjort saken värre genom falskhet. Jag skulle redan ha begärt tillbaka min frihet, om jag ej fått höra att Geraldinc lagt sin fars död så djupt på hjertat. Derföre uppsköt jag förklaringen. Jag är dock lika bestämd, Clarissa. Miss Lovel vände för första gången sitt ansigte emot honom och betraktade honom med stadig blick. Hon hade gifvit sitt löfte och var ej rädd för att något, ej ens hans mest bevekande passionerade erd skulle kunna fresta henne att bryta det; men hon blef allt mer och mer medveten om att hon älskade honom — att det var hans frånvaro och tystnad som gjort hennes lif så dystert, att hans ankomst var den händelse hon väntat dag efter dag. — Hvarföre skulle ni bryta er förlofning med lady Geraldine? frågade hon lugnt. — Hvarföre! Emedan denna förbindelse har blifvit förbatlig för mig allt sedan jag kom till Hale. Emedan det endast finnes en qvinna som jag vill ha till hustru — och hennes namn, är Clarissa Lovel! — Ni gjorde bättre i att hålla ert löfte, mr Fairfax. Jag menade fullt allvar med hrad jag sade er för sex veckor sedan. Ingenting i verlden skulle någonsin kunna förmå mig atl göra mig delaktig i ert löftesbrott. Äfven om jag älskade er — hennes röst darrade något härvid, och George Fairfax upprepade dessa ord efter hennes: Äfvem om ni älskade mig — skulle jag aldrig kunna sätta tro till er. Huru skulle jag kunna hoppas att ni vore mig trogen, sedan ni visat er vara så falsk mot henne? — Jag har aldrig föregifvit mig älska Geraldine Challoner så som jag älskar er; jag har aldrig sagt mig hysa någon passionerad kärlek för henne. Vi voro vänner sedan lång tid tillbaka, och vårt giftermål tycktes vara mycket passande: det var alltsammans. Jag svär, Clarissa, att jag aldrig förbundit mig till någon kärlek, Och det