XXIII. Mr Granger tog för vana att promenera genom sin park och träda in i trädgården vid Qvarngården genom deu lilla port, vid hvilken Clarissa så ofta stått och betraktat trädgrupperna omkring sitt fordna hem. Ibland kom han i skymningen för, att dricka en kopp ths i det lilla trefliga rum der mr Lovel brukade sitta och studera — ett rum som mr Granger vid denna tid fann långt behagligare än de aldra ståtligaste rummen på Arden. Här satt han och talade politik med mr Lovel, hvars anslutning till det konservativa partiet alltid gaf ämnen till diskussion med Daniel Granger som var en ifrig liberal. Sedan thået var drucket bad han vanligtvis att få höra musik, och Clarissa spelade sina favoritvalser och masurkor, under det de båda herrarne fortsatte sin konversation. Det fanns kanhända ej många punkter, hvari dessa båda sympatiserade. Det är knappt troligt att Daniel Granger på många år läst en rad af de grekiska författare som skänkte mr Lovel ett så stort nöje, ehuru han fått den vanliga klassiska skolunderbyggnaden, ej heller hade han studerat mr Lovels engelska favoritförfattare. Böcker kunde derföre ej utgöra något samtalsämne emellan dem. Men de funno ändock alltid tillräckligt många ämnen att tala om och tycktes i sjelfva verket komma rätt väl öfverens. Mr Granger var angelägen om att stå väl hos sin fattige granne, och mr Locel tycktes på intet sätt missbelåten med den hastiga tillväxten af denna bekantskap, för hvilken han förr så envist dragit sig tillbaka. Han aktade sig dock noga för att visa sin tillfredsställelse och lät mr Granger känna, att hans besök på Qvarngården tillätos endast under ett slags tyst protest och såsom ett medgifvande för hans egna önskningar. Och dock önskade mr Lovel hela denna tid, att hans dotter skulle bli herrskarinna på Arden, och att hans skulder skulle betalas samt hans framtid betryggas af Daniel Grangers väl försedda börs,