Göteborgsposten – 29 november 1871, sida 1

länge innan han gör henne ett anbud, och det är ej sannolikt att hon skall gifva honom korgen — isynnerhet under en ruinerad fars påtryckning. — Nej, det är ej sannolikt, medgaf Sophia. — oOch när allt kommer omkring, kunde han ha gjort ett sämre val, miss. Om hans val fallit på någon af de der medelålders enkorna som lagt ut sina krokar för honom, hade ni fått en styfmor som skulle ha ryckt all makten ur era händer och behandlat er som ett barn. Men miss Lovel tycks vara en mycket hygglig ung dame, och då hon är nära jemnårig med er, skall hon snarare bli ett sällskap för er. — Jag behöfver ej något sådant sällskap. Det finnes ingen sympati mellan miss Lovel och mig; ni borde veta det, Warman. Hennes böjelser äro i alla afseenden stridande mot mina egna. Det är ej möjligt att vi någonsin skola komma öfverens, och om pappa gifter sig med henne, skall jag anse honom såsom alldeles förlorad för mig. Huru skulle jag dessutom kunna hysa några andra känslor än föraktets för en flicka som gifter sig för penningar? Och naturligtvis skulle miss Lovel endast gifta sig med pappa för hans rikedoms skull. — Sådant händer så ofta i våra dagar. Och ofta bli dylika giftermål ganska lyckliga — lyckligare än dem som ingås af kärlek, efter hvad jag hört sägas. — Det tjenar ingenting till att tala om detta förhatliga ämne, Warman, svarade miss Granger högdraget. Ingenting kan förändra min åsigt. Sådant sinnelag hyste Daniel Grangers dotter mot den qvinna han valt till sin hustru. Han insåg att det var så, och att det i framtiden skulle bli svårt för honom att bibehålla jemnvigten mellan dessa två iaflytanden; men ingen opposition från hans dotters sida kunde försvagå hans beslut att vinna Clarissa Lovel, om det för honom fanns en möjlighet att vinna henne. —