Veckokrönika. Den stora valdagen. — Ett medvetande som vaknat. — Jag är röstberättigad! — Björnsljerne Björnsons föreläsningar. — Ännu en mjutningerik alton. — Hvad Erik Bögh tog sig till. — Hvad tidens oro kräfrer. — Olika slags menniskokärlek. — Ny uppfinning. — Cettiska sällskapet. — Reparationer. — Åhmanska sällskapet. — Konserter. — Ett bref. — Anekdot. Allmänna samtalsämnet under den förflutna veckan, borgmästarevalet, har, jemte dermed förknippade omständigheter af alla slag, man och man emellan, blifvit så eftertryckhgt utlagdt och kommenteradt, att för krönikan knappast någon efterskörd finnes att göra. Anteckvas bör dock som ett sällspordt och, för såvidt det ej törblir enstaka, äfven glädjande faktum, hurusom helt plötsligt medvetandet om värdet af rösträtt i kommunala angelägenheter vaknade upp hos inemot hältten af stadens röstegande invånare. Personer, hvilka måhända aldrig i sitt lif skådat en valurna, stodo nu helt tåligt timtals i queue,