Göteborgsposten – 24 november 1871, sida 1

I sitt eget rum var miss Granger något mer vänlig mot Clarissa. Det utgjorde alltid ett stort nöje för henne att få visa detta sanotum sanetorum, ty der röjdes i allt hennes metodiska vanor, hvilket utgjorde hennes hufvudsakliga stolthet. Det såg ut som om hon ärft alla sin fars affärsegenskaper, och att hon i saknad af ett annat fält för utvecklingen af sitt kommersiella geni måste nöja sig med att tillämpa det på de obetydliga detaljer som ingå i en qvinnas hvardagslif. Aldrig hade Clarissa sett ett sådant skrifbord, med er sådan mängd afdelningar för olika papper, ett så stort antal lådor med säkerhetslås. Miss Granger skulle ha kunnat bedrifva en liten bankaffär med långt mindre attiralj än hon använde för sina hushållsöch välgörenhetskonton. — Jag är min egen hushållerska, sade hon i triumferande ton till Clerissa, och känner hvad rom åtgår till detta stora hushåll på ett uns när. Födan för betjeningen tilltagen i den mest frikostiga skala, men intet slöseri råder. Jag skulle ej kunna lära familjerna i byr hushållsaktighet, om jag ej sjelf visste huru den skulle utöfvas. Der äro mina böcker. Miss Granger pekade på en lång rad af journaler, i hvilka hon gjorde sina anteckningar. Sedan miss Granger visat Clarissa dessa och allt annat som hon trodde skulle vara egnadt att ingifva den sistnämnda en hög tanka om hennes värdinnas utmärkta egenskaper, gingo de båda unga damerna ner i salongen, der lamporna nyss voro tända. Mr Lovel hade redan anländt. Denne gentleman fick den äran att föra arftagerskan