Göteborgsposten – 24 november 1871, sida 1

aldrig mera bli hvad det varit för honom. De dagar voro förbi då han sjelf varit fullt tillräcklig för sin lycka. Men ehuru han harmades på sig sjelf öfver att han så snart föarådt sina känslor, förtviflade han ingalunda. Det fordras mera för att en man af hans ålder och karakter skall bringas till en förtviflad älskares ståndpunkt. Han hade så mycket att gifva och var öfvertygad om att de håfvor lyckan i så rikt mått slösat på honom skulle kraftigt understödja hans sak. Nej, han hade all utsigt till att slutligen vinna framgång, trodde han, trots sin öfverilning på förmiddagen. Han behöfde endast lära sig att ha tålamod — att afcida sin tid. XXL Klockan var något öfver sex då de hunno tillbaka till den stora gårdsporten, der mr Tillot tog farväl. Mr Granger skulle gerna ha velat bjuda honom qvar till middagen, om han ej lofvat mr Lovel att han och hans dotter skulle bli de enda gästerna. För att ej visa brist på gästfrihet bjöd han i stället adjunkten till sig nästa Söndag. Det återstod nära halfannan timma till middagen; men Sophia förde genast sin gäst upp till sitt eget rum och qvarhöll henne der ända tills middagsklockan ljöd, till stor ledsnad för mr Granger, som i dyster ensamhet gick fram och tillbaka i den långa salongen, väntande på mr Lovels ankomst