Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 2

trycket i miss Grangors ansigte. Hon till och med smålog då hon skakade hand med honom; likväl insåg hon att hennes far inbjudit mr Tillott endast för att få någon som underhöll henne medan mr Granger sjelf sysselsatte sig med Clarissa. — Jag är ledsen öfver att ni ej kom tidigt nog för att frukostera med oss, Tillott, sade mr Granger i sin hjertligaste ton. Är ni riktigt säker på att ni ätit frukost? Vi kunna gå tillbaka in i frukostrummet och höra de sista nyheterna från törsamlingen under det ni sköljer ner en fogelpastej med några glas gammal madera. — Jag tackar er; ni är alltför god; men jag äter aldrig kött på Onsdagar eller Fredagar. Jag förtärde ett hårdkokt ägg klockan sju på morgonen och äter ingenting vidare före soluedgången. Jag hade tjensteförrättningar i Swanwick som uppehöllo mig tills för en halftimma sedan, annars skulle jag gerna ha ätit några skorpor vid ert frukostbord. — Er oförtrutenhet gör er heder, Tillott; men jag skulle önska att ni högkyrkans anhängare ej hade en sådan smak för att svälta er. Nu, Sophia, ifall du och miss Lovel äro färdiga, kunna vi begifva oss i väg. De gingo ut på den solbelysta gården der de sista rosorna blommade med all sin gamla prakt. Huru lifligt Clarissa kom ihåg dem från de dagar, då de utgjort den enda prakten på stället! Trots Sophia, hvilken gjorde allt sitt till för att hindra en sådan anordning, lyckades mr Granger få det derhän att ban och Clarissa skulle gå vid hvarandras sida, och att mr Tillott skulle underhålla hans