Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 2

dotter. Adjunkten var på intet sätt missbeläten härmed. Han hyste en uppriktig beundran för de allvarliga egenskaperna af miss Grangers karakter och var fullt öfvertygad om att han, välsignad med en sådan hustru och egande fri dispositionsrätt öfver hennes förmögenhet, skulle viona en sällsynt utmärkelse för sina bemödanden inom sin hjord, för att ej tala om att han skulle vara på god väg till en biskopsstol. Han trodde äfren att miss Granger ej var likgiltig för hans egna förtjenster, eller att det skulle vara omöjligt för honom att vinna henne. Det var en tidsfråga, trodde han; sympatien dem emellan var för stark för att ej komma till vidare utveckling. De gingo genom parken till en liten götisk port, som blifvit gjord efter Marmaduke Lovels afflyttning. Straxt utanför denna port befunno sig de nya skolorna, äfven byggda i götisk stil. Bortom skolorna funnos vid pass tjugo hyddor, i samma götiska stil. Om rummen stått i proportion till skorstenarne skulle hyddorna ha varit riktiga palatser; men götiska skorstenar taga sig väl ut för ögat och effekten i allmänhet var god. Dessa tjugo hyddor utgjorde början till mr Grangers mönsterby — ett nytt Arden som skulle resa sig vid siden af herregården. De voro största delen bebodda af trädgårdsarbetare, mer eller mindre beroende af herregården, och det hade derföre varit lätt för miss Granger att af dem erhålla vissa eftergifter för sina önskningar. (Forte.)