Göteborgsposten – 22 november 1871, sida 2

och stel flgur, ingalunda tilldragande, men med on viss värdighet i sitt sätt, som gaf tillkänna att han ej var en som kunde förlöjligas eller föraktas. — Jag är glad öfver att ni ej glömt ert löfte att komma tidigt, miss Lovel, sade han med sin starka välljudande stämma. Jag var just i begrepp att gå in till er för att gifva er en påminnelse. Sophia längtar efter att få visa or sina skolor; men jag skall ej låta henne disponera öfver er tid förrän efter frukosten, ty först skall jag visa er mina egna förbättringar. Jag fäster vigt vid att ni under min ledning beser Arden för första gången efter dess restaurering. — Högfärdige, odräglige parvenu, tänkte Clarissa, som ej ansåg denna önskan å mr Grangers sida vara annat än ett lumpet begär att skryta med sin rikedom. Hon anade föga all den känsla som låg i Daniel Grangers uttryckta önskan. De kommo snart till en öppen del af parken, och hon måste erkänna att hvilka förändringar som än blifvit vidtogna — och förändringarne här voro ej många — voro de utförda med fullkomligt bevarande af ställets pittoreska behag. Den ytterliga omsorg hvarmed allt nu underhölls störde ej naturskönheten. På alla ställen, som förut varit bara, hade man nu planterat sällsynta träd. Här och der hade man gjort några utauggningar bland de gamla träden, men öfverallt med urskiljning. Inga fantastiska anläggningar skämde bort ställets enkla naturskönhet; man såg hvarken artificiella vattenfall, kinesiska pagoder, schweizerhyddor eller göthiska eremitager. På ett