Göteborgsposten – 22 november 1871, sida 1

Clorissa erinrade sig mrs Fairfax kalla sätt och förstod nu anledningen till den ståtliga gamla damens tillbakadragenhet, af hvilken hon kännt sig så djupt sårad. — Kom nu ihåg, Clarissa, sade mr Lovel, att all gemenskap mellan dig och George Fairfax är i högsta grad förhatlig för mig. Jag har omtalat denna historia för dig, på det ingen möjlighet till missförstånd må finnas oss emellan. Gud allena vet hvad det är påkostande för en man att öppna gamla sår, så som jag nu öppnat mina. Men allt detta har varit gagnlöst om du underhåller någon förbindelse med denne man. Välj honom till din vän och afstå ifrån mig som far. Du kan ej ha båda. — Han är ej min vän, pappa; han är ingenting för mig. Äfven om du ej hyste motvilja för honom, skulle jag ej vara så äreförgäten att glömma hans trolofning med lady Geraldine. — Och du lofvar att inga flera möten skola förekomma, intet upprepande af det uppträde jag i afton fick bevittna? — Jag lofvar dig, pappa, att såvidt det beror af min fria vilja skall jag aldrig vidare se honom. Vårt sammanträffande i afton var helt och hållet tillfälligt. — Kanske å din sida; men var det äfven sådant å hans? — Jag kan ej säga det, pappa. Mr Lovel fann sig nödsakad att låta sig nöja med detta svar. Det tycktes honom hårdt att hans fiendes son skulle på detta sätt komma i hans väg för att plåga honom — en tillfällighet som hos en vidskeplig man var