Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl. — Då skulle kansko förhållandet vara helt annat. Jag skullo kanske vara dåraktig nog, dålig nog — Men jag är säker på att denna er dårskap ej är annat än en öfvergående fantasi. Ni skall resa härifrån och glömma mig alldeles. Ni skulle en gång bli mycket ledsen, om jag vore nog svag att taga er på orden — lika ledsen som ni nu är öfver er förbindelse med lady Geraldine. Se så, mr Fairfax, låtom oss båda vara förnuftiga, om vi kunna, och må det för alltid vara ett slut på denna dårskap. God natt; jag måste gå hem. Klockan är half nio nu, och klockan nio dricker pappa sitt ths. — Ni skall komma hem i god tid; men innan ni går, måste ni höra mig, Clarissa, och ni måste låta mig erfara era verkliga känslor. Jag vill ej hållas i mörkret. Han sökte derefter beveka henno, i ordalag som voro både passionerade och vältaliga, åtminstone tyckte hon så, denna nittonåriga flicka som afhörde honom med bleka kinder och klappande hjerta, ehuru hon försökte att synas alldeles lugn. Huru han än orerade, kunde han ej vinna )) Forts. fr. N:o 270.