Göteborgsposten – 20 november 1871, sida 1

2samt befordra vårt snabbt framåtskridande t, I samhälles materiella utveckling. Det är, om a. vi ej misstaga oss, samma eller liknande egen1i skaper, hvilka man ansett förefianas hos drät. Pt I selkammarens nuvarande ordförande juris kan. 3 didaten A. Philipsson, när flero bland vår n handelsbörs mest betydande män beslutat uppaj ställa honom såsom kandidat till det lediga tj ombetet. Bland andra, hvilka vi hört sägas 5 vara af ott större flertal påtänkta vid återbe-sättandet af borgmästarebefattniagen, vilja vi särskilt nämna polismästaren J. Löfmark och vico häradshöfd. Th. Berger, hvilka torde vara i besittning al många bland de egenskaper, som i så hög grad tala för hr Philipssons kandidatur. Offentliga föreläsningarne, Det andra föredrag, hvari hr Björnstjerne Björnson i Lördags fortsatte utveckliogen af det ämne han valt för sitt uppträdande såsom offentlig föreläsare i Göteborg, var måhända ännu mera än det första egnadt att väcka intresse, eller snarare beundran hos den pudlik som till trängsel. fyllt Mindre börssalen för att afhöra detsamma. Få torde värdigare kunna tolka detta intressanta ämne än föreläsaren, ej så mycket med afseende på hans grundliga kännedom om detsamma som desto mera deraf att hans rika inbillningskraft visar sig genomträngd af allt det sköna han skildrar och derföre att hans genialiska framställningssätt, röst, deklamation och åtbörder ha förmågan att oematståndligt rycka åhöraren med sig. Vi skola härnedan i korthet antyda föreläsningens hufvudeakliga innehåll. Etter en kort inledning skildrades Leonardo da Vinci, hvars snille ej endast på konstens område gjorde sig gällande, utan omfattade en mängd olika grenar af mensklig utveckling, Utmärkt som målare, skald, ingeniör, vetenskapsman, förfärdigade han sjelf det instrument hvarpå han satte sina egna dikter i musik. Hans teckning af Jesus och apostlarne på hans berömda tafla Nattvarden hör till det fullkomligaste målarekonsten kan skapa. Derefter blef Rafael föremål för framställningen. För hans städse i utveckling stadda konstnärsande funnos inga hinder. Fritt som fogeln sväfvar genom luften flög den framåt. Så länge han var till, skapade han, utan ansträngning, alltid inspirerad. Rafael, som målat så många sköna qvinnoansigton, sade om sig sjelf: när jag ser tjugo sköna qvinnor kan jag måla en. Han tog det skönaste från hvar och en och gaf åt bilden. Hans skapelser ingitva åskådaren en aning om huru fiot, rent och högt han kände samt en längtan att kunna som han känna fiot, rent och högt. Från Rafael ösvergiok tal. till Michel Angelo. En sådan ande som Michel Angeloa har aldrig förekommit i konstens efer. Kristlig konst blef först utförd af honom, eller rättare den har aldrig varit utförd af någon annan än honom. I afseende på kristlig kraft i framställningen, i motsats mot hednisk kraft, bar ingen såsom han, så alt säga, sprängt materion för att låta anden blicka fram. Bedan några af Michel Angelos mindre mästerverk, eller rättare mästerverk i mindre skala, blifvit omnämnda, började skildringon af hans Jättoarbote, målningarne i Sixtiuska kapellets tax. Han stod i sin fulla mannakraft, då ban af Julius II erhöll befallning att utföra dossa målningar. Under 20 månader arbetado han på dem, ständigt liggande på ryggen under arbetet, så att han slutligen blef eå van vid denna ställning, att han länge derefter ej kunde läsa eller skrifva utan att intaga en sådan, Verldens ekapelse, hvilken upptagor takota midtolparti, profeterna och sibyllorna, Jesu elägt, det första menniskoparets skapelse, vyndasallet, alla enskildheterna af detta häpnadsväckande konstverk skildrades af föreläsaren så lifligt, att man nästan tyckte sig ha dem för ögonen, och på samma gång sökte han framställa deras inre karakter, den tanke som ledt konstnären vid deras utförande. Jehovah, sådan konstnären framställt honom skapande solen och månen, den bilden kan ej glömmas af den som sett den. Framställningen ar Adams skapelse, då Jehovah omgifven af jublande englaskaror kommer framsvälvande i luften och ingjutor lifvets gnista i den första menniskan, säges vara det främsta af mensklig konst. Till sist beskref talaren det andra till ina dimensioner ofantliga konstverk Michel Angelo utförde — Yttersta domen. Han var edan 70 år gammel, då han af Paul III er;ösll detta uppdrag. Äfven detta är uttördt i Jixtineka kanallat nah .:. 3.. LA