några ord till hans fördel. Om han verkligen på högsta ort blifvit utnämnd eller icke, vill jag låta vara osagdt, så mycket är emellertid säkert, att den afdankade konsuln allt fortfarande håller fast vid att ej lemna konsulatets sigill ifrån sig, och detta på grund deraf, att han ännu ej från vederbörande myndighet fått tillsägelse derom. Af svenskar, med hvilka jag här gjort bekantskap, må särskildt nämnas fotografen J. A. Linder, hvilken synes vara den mest framstående bland dem alla. Jag har dessutom träffat ett par t. d. snickaremästare från Stockholm, en f. d. färgeriverkmästare från Göteborg och en f. d. spegelfabrikör från Upsala, hvilka alla här arbeta för dagspenning. Det gör mig i synnerhet ondt om färgaren, hvars namn är J. R. Lundberg, en gammal man, som måhända till stor del på grund deraf att han aldrig kan lära sig landets språk, måste arbeta för en lön som knappt räcker till maten. Han lär ega en mäkta rik bror i Stockholm, från hvilken han väntar penningar för återresan. Måtte han ej få vänta förgäfves! Här i staden finnes en myckenhet af negrer, hvilka, ehuru fria amerikanska medborgare till namnet, dock icke af de hvita i allmänhet betraktas såsom jemnlikar. De ha sina boningsqvarter, sina kyrkor och förlustelseställen för sig sjelfva, men här äro de dock äonu icke, såsom fallet lär vara längre söderut, till den grad föraktade och afskydda, att de icke, om ej i något särskilt ärende, tillåtas inträde i ett rum der endast hvita förut äro tillfinnandes. I afton anträder jag med ångbåt färden till Neworleans, troligen för att qvarstanna der öfver vintern. Det blir således derifrån jag kommer att öfversända min nästa korrespondens. Ieidor K.