Ium G1 MYE WARE, vvn UVI Ö191 HUUI 41 MMA folk drickes, måste man äfven emaka på. Eburu S:t Louis, hvad folkmängden och arealen beträffar, är lika stor som Chicago (före branden) så företer den dock på långt när icke samma rörelse och lif. Ett begrepp om denna stads storlek och rikedom torde föröfrigt lättast kunna bibringas läsaren genom omnämnandet, att här finnas 40 auktoriserade bankinrättningar, deraf 22 sparbanker med ett garanteradt kapital af tillsammansräknadt 12 millioner dollars; 126 kyrkor, hvaribland 14 baptist-, 17 metodist-, 30 katolska och 3 synagoger, samt dertill två (en tysk och on engelsk) i hvilka Swedenborgs lära prodikas; 14 nykterhetsföreningar; 29 olika, större välgörenhetsanstalter; 20 begrafningsplatser samt dertill en snart sagdt, oräknelig mängd ordenssällskap och filantropiska boocioties. Redan i S:t Louis gör sig den frihet, som karakteriserar samhällslifvet i södern, i ganska hög grad gällande och slår den från de östra eller nordvestra staterna kommande främlingen med en känsla gränsande till bäpnad. Teatrar och restaurationslokaler hållas här öppna äfven på Söndagarne, och i några af de förra, i den mest trafikerade stadsdelen belägna, har jag sett de qvinliga spelande uppträda på ett sätt, som bevisat frånvaron af all blygsel, och de ha derför af åskådarne belönats med de starkaste applåder. Anmärkas må, att bland de senare förmärktes inga at det feminina könet, men deremot en hel mängd unga, fint klädda män från affärskontoren och handelsbutikerna; och antagas kan att dessa nästan hvarje afton åtorinfinna sig på samma plats. Se der följden af att man här icke vet af något umgängoslif familjer emellan! Hvar och en innesluter sig här med de sina i sitt eget hus och mottager högst sällan, om någonsin, främmande. Den enformighet, som härigenom uppstår, utöfvar en skadlig verkan i synnerhet på de unga, af hvilka sönerna, så snart tillfällo gifves att stjäla sig ut, taga sin tillflykt till spelhusen och de sämre teatrarne eller än dåligare platser, under det döttrarne söka en ersättning genom att flitigt besöka kyrkan, som mestadels hålles öppen äfven om hvardagsaftnarne, och söndagsskolan, der religionen allt för ofta tages endast såsom en förevändning och knytandet af kärleksförbindelser, lofliga eller olofliga, höra till ordningen för dagen. Huru påkostande det än må vara för den som, i likhet med undertecknad, vid ankomsten hit kände sig i hög grad böjd att se allt från den ljusa sidan, måste han likvälr såvida han annars vill vara sanningen trogenlemna plats för medgifvandet att tillståndet här i landet, hvad dygd och rena seder beträffar, alldeles icke är det bästa. Jag har en gång i Newyork hört en ung, rik amerikanare rent ut förklara att han tviflade på det han eller någon af hans ogifta umgängesbekanta skulle förunnas den lyckan att töra en flicka, som icke redan fallit, till brudstolen. Detta yttrande, som jag ännu då ansåg högst öfverdrifvot, synes mig nu betecknande nog. Och såsom grund för det vidrörda, beklagliga förhållandet antager jag bristen på förädlande förströelser i hemmen samt den mindre omsorgsfulla tillsyn, som af föräldrarne egnas den uppväxande flickan, hvilken med ett take caro of yourself tillåtes att uppsöka hvilken plats och utomhus umgås med hvilket sällskap hon behagar. Förenta Staterna eger en liten stående armå, bestående af, om jag minns rätt, 25,000 man. En liten del af denna har blifvit förlagd här i S:t Louis. Vid ett sistlidne Söndag aflagdt besök på dess lögerplats öfverraskades jag af att i musikkåren finna en ung svensk, f. d. student från Upsala, som tillhört Södermanlands nation och hvars namn är Fogelström. Han, som lär vara i besittning af goda musikaliska anlag och här trakterar ett af tenorhornen, ingick för några månader sedan såsom frivillig för fem års tid. Vilkoren äro icke så dåliga: 16 dollars i månaden jemte mat, husrum och kläder. Han och hans musicerande kamrater förtjena dessutom icke så litet extra genom att af enskilda personer och sällskap låta anlita sig vid utomordentliga tillfällen. Den behandling manskapet här åtnjuter, torde i alla afseenden vara mycket bättre än hemma i Sverige. Undertecknad har alldeles ingen smak för soldatyrket, men blefve valet mig förelagdt, toge jag tusen gånger bellre värfning här, hvarest de underlydande dock af betälet bemötes med tillbörlig aktning. — Härvarande skandinavers antal antages uppgå till inemot 4000, deraf svenskar och norskar ungefär lika många och danskar ett par hundra. Svensk-norska konsuln i S:t Louis hette Schmidt och ådrog sig genom några mindre vackra handlingar härv. skandinavers misstroende och förakt i så hög grad, att dessa vid ett möte beslöto sig för att till vederbörande öfversända en skrift med anhållan att har måtte afsättas från ein befattning och en ny, vid samma tillfälle såsom hans efterträdare föreslagen, tillsättas. Och så säker var man att härvidlag eo -. — .