Göteborgsposten – 18 november 1871, sida 1

Å 724J724 för halft och 2 rdr för sjerdedels år, postarvode i landsorten häri inberäknadt. Marknadsskojare. Från Strömstad berättas i stadens tidning följande: En illmarig norrman hitkom sistlidne marknadsafton i sällskap med några s. k. hastskojare. Första marknadsdagen på morgonen slår han upp ett litet schapp vid Nya Torget, — den hufvudsakligaste platsen för häsimarknaden. En stor kaffekittel, några små d:o koppar och ett par kottbullar var hvad som fanns på det allt annat än inbjudande bordet, bakom hvilket vår man med ett illparigt leende presiderade. Affären gick bra, kaffet hade en rykande afsättning, köttbullarne stodo orörde, men — ett par lurande ögon, tillhörige en af polisbetjeningen, upptäckte till sin egares förvåning att nästan alla som tycktes hafva spekulation att köpa hästar af hästskojarne inbjödos att dricka af kaffet och slutligen deraf blefvo rusiga. Undersökning af det så treqventerade kaffet töretogs och vid denna befanns detsamma bestå af — cognac, bemängd med en grumlig tillsats. Kaffekittelns innehåll utslogs, försäljaren fick respass samt återvänder troligen icke mer till Strömstads marknad för att sälja kaffe; om hästaffärerna efter hans bortkomst gingo lika bra som tillförene för kamraterna är obekant, men hvad som deremot kan erinras är, att kaffeförsäljaren många år, på samma plats, under marknaderna sålt sitt kaffe, utan att förr än nu dess rätta halt blifvit upptäckt. Norska stambanan, Norge, som alltid varit och ännu förtjenar att vara ett land med stort anseende äfven ur den synpunkten att det samvetsgrannt uppfyller åtagna förbindelsor mot statens gäldenärer, har nyligen sett din kredit vara föremål för särdeles obehagliga anfall i de engelska tidningarnes spalter. Man har velat sätta vårt broderland i jemnbredd med sjelfva det ropudierande Spanien. Anledningen till det bittra tadlet hemtas från den med norska regeringen olika uppfattning, som de engelska innehafvarne af preferensaktier i norska stambanan hafva om vissa punkter i det dessa parter emellan på sin tid afslutade kontrakt. Skall kompletterandet at banans rörliga materiel och andra dermed likartade utgifter bestridas af årliga inkomsten från jernvägen eller skola medlen till dessa utgifters bestridande anskaffas genom en alltjemt inträdande upplåning, när behofvet sådant kräfver? Norska regeringen anser det förra, medan den senare meningen med ifver förfäktas af de engelska aktie-egarne, hvilka i en myr Bidder erhållit ett nitiskt, kanske öfverdrifvit nitiskt ombud. Denne senare har gått ända derhän att anklaga norska regeringen för ett handlingssätt som, äfven om det förekommit i enskilta affärsmäns transaktioner, aldrig kunnat anses annat än som ett knep. Han påstår nemligen att norska staten låtit genom sin agent bland de engelska aktieinnehafvarne kringsprida ett cirkulär, egnadt alt sätta företagets rentabilitet i ett mindre fördelaktigt ljus, allt i den afsigten att kunna tå till parikurs ialösa dessa preferensaktier. Engelska finanstidningar funnos genast villiga att slå på larmtrumman och otaliga äro de hotelser som på senare tid framkommit derom, att norsk industri aldrig hädanefter kunde päräkna förläggareskap i Eygland samt att särskilt för norska staten dervarande penningmarknad vore för alltid stängd. Saken har väckt stor uppmärksamhet, synnerligast i följd af anfallets hältighet, och från norsk sida har man med rätta ansett nödigt att upplysa allmänheten om frågans verkliga beskaffonbet. Man har sålanda sett hr H. Tottie samt svensk-norske ministern i London, frih. Hochshild, uppträda i Times spalter för att belysa ämnet, och slutligen publiceras i ett af nämnda tidnings senaste nummer en från norska regeringen utgången olficiel vederläggning af klagomålen. Den bekante norske politikern och statsrättsläraren, prof. Aschehoug, har likaledes låtit intöra en reklamation, hvari han tillkännager at han förmodligen skulle varit den åsyftade agenten, men att hans verksamhet inskränkt sig till att gifva Norska regeringens bankir i London en orienterande öfversigt af saken för enskild räkning. Dessutom ådagalägger hr Aschehoug att hans beräkningar varit väl grundade, hvilket deremot icke är fallet med hr Bidders kalkyler. Osvannämnda aktstycken bestyrka fullkomligt det, som man härstädes i allt tall varit fullt öfvertygad om, att vårt broderland i den celebra srågan handlat lojalt och riktigt. Vårgårda kultorfsfabrik. Den aktiebolaget Industria tillhöriga stora kultorfstabriken vid Vårgårda har, yttrar en korresp. till LNya Dagl. Alleh., nu blifvit färdis AF