Göteborgsposten – 16 november 1871, sida 2

bådande. Alla rusade ut. Lady Laura var afsvimmad i sin mans armar, och George Fairfax stod nära henne lär sande ett telegram. Man behöfde ej vänta länge på den sorgliga nyheten. Lord Caldervood hade träffats af ett slaganfall — det tredje i ordningen — klockan tio föregående qväll och utandats sin sista suck klockan half åtta på morgonen. Det kunde ej bli något bröllop den dagen — ej på många dagar och veckor! : — Oh, Geraldine, min stackars Geraldine, låt mig gå till henne! utropade lady Laura i det hon frigjorde sig ur sin mans armar och rusade uppför trapporna. Mr Armstrong skyndade efter henne. — Laura, söta min lilla hustru, försök lugna dig något, bad han följande efter tillika med lady Louisa som gret och snyftade. Geraldine hade ännu ej lemnat sitt rum. Hon mottog den sorgliga nyheten på sjolfva tröskeln, lugn och strålande i sin praktfulla bruddrägt. XVII. Innan qvällen kom hade gästerna i massa begifvit sig från slottet Hale. Man var angelägen om att lemna de sörjande ensamma med sin sorg, och äfven de mest intima vännerna kände sig vara mer eller mindre öfverflödiga, ehuru mr Armstrong försäkrade att det ej vore någon brådska, ingen olägenhet för någon. — Stackars Laura kan väl ej visa sig på ett par