Göteborgsposten – 16 november 1871, sida 2

gadt på den oflidnes förtjenster samt gjorde allt hvad hon kunde för att trösta sin väninna under den tid mr Armstrong lät henuc tillbringa hos lady Laura. Då tiden var ute kom han in och förde henne bort efter ett ömt farväl. : — Ni måsto komma till mig igen, Clary, snart, mycket snart, sade mylady omfamnande henne. Jag skulle önska att Fred ville låta er stanna hos mig nu. Det skulle vara en stor tröst för mig. — Min bästa lady Laura, ni har ju era systrar. — Ja, de äro mycket snälla; men jag ville att ni skulle stanna, Clary. Jag har gjort upp sådana vackra planer för er. Apropå, Grangers resa val i dag? Skulle ej de kunna taga er med i sin stora täckvagn? — Froderick, ställ om så att Grangers köra Clarissa hem, ropade lady Laura till sin man, som redan fattat tag i dörrlåset. — Naturligtvis, svarade den lydige Frederick. Granger skall föra miss Lovel hem. Nu får hon ej dröja längre här; allt detta talande är skadligt för dig. Fullkomligt lugn är hvad du behöfver. — Jag måste so Fermors innan de resa. Du låter väl flickorna komma in till mig, Fred? — Ja, ja, jag skall låta dem taga afsked af dig — det är alltsammans. Kom nu, miss Lovel. Clarissa följde honom ut i korridoren. (Forts.)