Göteborgsposten – 16 november 1871, sida 1

klockan elfva — och blef helt bestört då hon såg att toaletten ännu ej var börjad. — Bevare oss väl, miss! hvad tänker ni på? Ej det ringaste gjordt vid ert hår! Jag har varit så upptagen af alla de andra, att jag ej kunnat komma förr, men mylady skulle bli utom sig om ni komme för sent. — Jag tror att mitt hår går an sådant det är, sade Clarissa. — Nej, det duger ej, miss. Vi måste lägga upp det på annat sätt. Clarissa satte sig framför toalettbordet med en min af resignation, snarare än intresse, och den händiga Fosset började sitt arbete. Det var snart gjordt; detta rika hår var så lätt att lägga upp. Klädniogen togs på och Clariesa blef ombedd att se sig i spegeln. — Jag önskar att ni hade litet mer färg på era kinder i dag, miss, sade Fosset. Jag har aldrig sett er så blek. Man skulle kunna tro att det vore ni som skulle stå brud i stället för lady Geraldine. Hon är så kall som en gurka, efter hvad Sara Thompson nyss berättade mig. Benne är det ej lätt att bringa ur jemnvigten. Ekipagerna körde nu upp till stora förstugudörren. Klockan fattades ungefär tjugo minuter i elfva, och tio minuter derefter skulle processionen sätta sig i rörelse. Halees kyrka låg ej fullt femton minuters väg från slottet. Clarissa gick ner i salongen i tanka att man skulle samlas der. Men der fanns ingen annan än mr Granger, som gick fram och tillbaka i det stora rummet, klädd i sin aldranyaste svarta drägt och med en min som om han