Göteborgsposten – 13 november 1871, sida 1

uttala, men det måste slutligen fram, äfven det. Hon slutade listan på följande sätt: — Och — och så ha vi lady Geraldine Challoner och den gentleman med hyilken hon skall gifta sig — mr Fairfax. Till hennes stora förvåning tycktes detta namn väcka en ovanlig sinnesrörelse hos hennes far, — Fairfax! upprepade han, hvad är det för en Fairfax? Du sade mig ej hvem lady Geraldine skulle gifta sig med då du underrättade mig om att du skulle fungera som brudtärna. Hvem är denne mr Fairfax? — Han har varit i armben, pappa, och tagit ofsked. Han är arfvinge till ett stort gods med namnet Lyvedon, hvilket han skall tillträda efter en onkel. — Hans son! mumlade mr Lovel. — Känner du mr Fairfax, pappa? — Nej, jag känner ej denne unge man. Men jag har kännt andra — medlemmar af samma familj — och har en giltig anledning till att hata hans namn, Han tillhör en slägt som är falsk och utan grundsatser. Jag beklagar lady Geraldine. — Han har kanhända ej ärft sin familjs fel, pappa. — Kanhända ej! upprepade mr Lovel föraktligt. Min mening är att dessa laster följa med blodet, barn, och gå från far till son säkrare än ett familjgods. Lögn och bedrägeri lågo i naturen hos den man Jag kände. Rättvise himmel! Jag kan ännu i detta ögonblick se hans falska småleende. Han yttrade detta i låg ton, ej till Clarissa utan för