(Insändt.) Domkyrkoförsamlingens kyrkostämma. Domkyrkoförsamlingen i Göteborg har ej sällar blifvit framhällen säsom ett efterföljansvärdt exempel, med afseende på dess, på den bredaste demoratiska basis fotade organisation. Ty, som bekant är, hafva alla denna församlings ledamöter, manligs och qvinliga, höga och låga, fattiga och rika, hvilks för sig sjelfva mantalsoch skattskrifvas, lika röst rätt vid afgörande af församlingens såväl ekonomisk: som öfriga angelägenheter. Skulle någon vara nog djerf att med anledning af sättet hvarpå denna röst rättighet af församlingsmedlemmarne utöfvas elle rättare icke utöfvas, ifrågasätta demokrattska insti tutioners lycksaliggörande verkningar i allmänhet ocl på Domkyrkans angelägenheter isynnerhet, skulle han otvifvelaktigt mötas af en storm af ovilja. At emellertid Domkyrkoförsamlingens medlemmar i de ras egenskap af kyrkliga demokrater icke för verl den framställa ett synnerligt uppbyggligt skådespel torde numera vara svårt att förneka. Nästan hvar enda kyrkostämma sedan decennier tillbaka har lem nat bevis härpå och den sista var endast ett för nyadt sådant. Af församlingens tiotusendetal röst berättigade medlemmar hade summa summarum sea infunnit sig inför Domkyrkorådet. Det torde ej en behöfva påpekas, att under sådana omständighete den för tillfället s. k. församlingens deltagande öfverläggning och beslut nödvändigtvis blir en den samma ovärdig sarce. Icke ens Domkyrkorådet aktade och allvarlige ledamöter kunde återhålla sit löje då, efter öfverläggning och omröstning, tre stan nade emot tre, en omröstning som i sjelfva verke var utan all betydelse, då naturligvis Domkyrkorå det, såsom röstande, vidhöll sitt en gång fattade be slut och sålunda afgjorde saken i enlighet med det samma. Den för tillfället omhandlade frågan va visserligen icke af så synnerligt stor vigt, men likväl a tillräckligt stor sådan att åtminstone något hundrata bort kunna i så fall intressera sig för densamma at de derpå kunnat uppoffra en, heleller halftimma då utgången troligen blifvit en annan än den nt blef. Det blef nemligen nu beslutadt att, i enlighe med Domkyrkorådets förslag, golfvet och de till det samma ledande trapporna i Domkyrkans kor skol omläggas med trä (ek) i st. f. sten. Ändamålet sor åsyftats med denna omläggning är, för så vidt ins rätt uppfattat saken, hufvudsakligen det visserlige icke ovigtiga, att förekomma den kyla om föttern som de nu måste vidkännas hvilka vid hvarjehand tillfällen måste uppehålla sig i koret, under hvilke värmeledningen icke är utsträckt. Att emellerti detta ändamål endast i en mycket ringa grad upr nås genom verkställandet af nu fattade beslut ä ins:s öfvertygelse. Ty erfarenheten Järer, att oOI man t. ex. bebor ett rum som till sin ena hälft ä beläget öfver en portgång och till sin andra öfve ett eldadt rum, så kan icke den omständigheten, a golfvet är belagdt med trä, förhindra att man känne en betydlig kyla om fötterna i den delen af rumm som ligger öfver portgången; och alldeles enahand blir förbållandet här. Hade deremot det vid til fället väckta förslaget, att framdraga värmelednit en under koret, samt omlägga golfvet på ett pry igt och varaktigt sätt med sten af för ändamål passande slag, kunnat vinna gehör genom ett stör antal för saken intresserade församlingsmedlemma närvaro, så hade det åsyftade ändamålet verklig vunnits. Att, såsom en af Domkyrkorädets me lemmar upplyste, detta ej skulle kunna låta sig gör emedan den nuvarande värmeledningens värmekrs då ej skulle räcka till, torde ej vara mycket