ven fabricera Amykos och lyckas få en tjonsteman vid Teknologiska institutet att intyga ået hr Normans fabrikat är af samma beskaffenhet som hr Gahns. Ehuru hr Norman blifvit bötfälld för patentbrott, fortsätter han med att öfverträda patentet, och äfven andra tekniska fabrikanter följa hr Normans exempel. Den senare har i djerfhet gått så långt att han stämt hr Gahn derföre att han på sin uppfinning hos kommerskollegiet begärt och erhållit patent. — Man talar och skrifver om skydd för den litterära eganderätten, hvars behörighet ingen gerna kan bestrida; men skyddet för eganderätten till en uppfinning, som blifvit behörigen patenterad, öfverträdes. Hvarje år iafinner sig här på sommaren en konsthandlare från London, som uppköper konstsaker af hög ålder. Han gör utan tvifvel goda affärer, och många artiklar med stort konstvärde gå ur landet. Förliden sommar lyckades han få köpa ett med utmärkt konstfärdighet utfördt skåp, som han betalade med 4000 rdr. Den siste egaren, eller rättare sagdt egarinnan, hade ärft detta skåp jemte en mängd andra konstsaker efter sin far, som i många år varit auktionskommissarie och hvilken just derföre lätt kunde tillfredsställa sin håg efter konstsaker under en tid då dylika ännu föga värderades. Om dylika konstsaker säljas till utlandet, så är visserligen förlusten mindre, enär de sällan tillverkats inom landet — de dyrbaraste torde väl vara segerbyten och ha således föga eller ingen gemenskap med vår konsthistoria. Men här finnes en annan stor samling af konstsaker i flera genrer, hvilken, om den äfven blefve såld till utlandet, skulle ådraga vår konsthistoria en oersättlig förlust. Jag menar hr Hammers. Den har genom ständigt fortsatta inköp redan uppnått ofantliga dimensioner och ett enormt kapitalvärde. Det är klart att der förefinnes mycket som endast har värde såsom kuriositeter, mycket som i äldre och nyare tider inkommit från utlandet; men der finnes äfven mycket som ligger inom den svenska konstens område, mycket som är unikt, utgörande värderika illustrationer till vår konsthistoria. Det säges att hr Hammer är betänkt på att erbjuda staten inköpa hela hans museum, som han uppskattar i värde till 12 mill. rdr. En sådan summa är icke tänkbart att staten vill, kan och bör uppoffra; men det vore önskvärdt att staten kunde få köpa sådana artiklar i br Hammers samlingar som ega ett nationelt historiskt värde och hvilka, just emedan de tillhöra denna kategori, i utlandet hafva värde blott som kuriositeter. Sedan ur den stora och dyrbara Meinanderska myntsamlingen, som af staten inköptes för 20,000 rdr, statens myntkabinett blifvit kompletteradt, komma alla de obehöfliga mynten att å auktion försäljas, och då dessa äfven äro af stort värde för enskilda myntsamlare är det sannolikt att staten återfår en icke obe: tydlig del af den utlagda köpesumman. Göran. ————AXwevweavweevewwwwewhmwwweweveeessmyutus