nil från Kalmar, föredrager att resa pr Jernich landsväg, hvadan hans reseräkning slutar )å 70 rdr 20 öre, då deremot hans länskamat, kapt. Mannerskantz, som bor 3 mil från Kalmar, begagnade ångbåtslägenhet och deröre endast debiterar staten med 26 rdr 51 öre. Hr Ola Månsson från Blekinge, befunnen ämplig att insättas i statsutskottet, bor 3 mil rån Karlshamn, men föredrager resorna till ands och debiterar derföre 66 rår 65 öre; och hr Nils Nilsson, som bor endast 1: mil från Karlshamn, anser riktigast att hålla sig på landet och debiterar 65 rdr 95 öre; då deremot representanten för Karlshamn, hr Berg, föredrager det för staten billigaste transportmedlet, begagnande ångfartygslägenhet, och debiterar följaktligen endast 27 rdr. Hr P. Andersson, boende endast 194 mil från Karlskrona, älskar ej sjön, begagnar derföre jernväg och bondkärra och debiterar 82 rdr 53 öre. Hr Brunberg, boende 3 mil från Karlskrona, följer den förres exempel och debiterar 78 rdr 39 öre, och hr P. Olsson, boende 2 mil från samma stad, är också en vän af landresor och debiterar derföre 83 rdr 57 öre; men hr Palander, riksdagsman för Karlskrona, begagnar ångbåtslägenhet och debiterar blott 24 rdr. De som reste den för staten dyraste vägen voro dertill visserligen berättigade, men det vittnar dock ej om den strängaste sparsamhet med statens medel, då de ej valde den billigaste, och för dem sjelfva äfven den beqvämaste, vägen. Detkan äfven ifrågasättas om icke just de representanter, hvilka företrädesvis göra sig till målsmän för sparsamhetsgrundsatsen, borde dertill taga hänsyn, när de utskrifva sina räkningar, och sålunda antingen betala plats i första klassens jernvägskupå6, enär de för en sådan debitera staten, eller debitera för den billigare, som de rätteligen begagna. Men en sådan åtgärd beror naturligen på hvars och ens uppfattning i hvilken riktning sparsamheten skall gå. Under granskningen af arvodesräkningarne i riksgäldskontorot bar en omständighet öfverraskat mig, Vid sistförlidne lagtima riksdag erfor jag att hr Ola Jönsson från Kungshult — en af de strängaste sparsamhetsifrarne — icke uppburit sitt arvode för den sista riksdagemånaden (fr. d. 15 April till d. 15 Maj). Orsaken dertill var, att han för sjuklighet redan första dagarne i Mars månad lemnat riksdagen, till hvilken han ej vidare återvände. Han ansåg sig troligen, som rätt var, mer än ersatt för ej fullt sju veckors vistelse här med de 900 rdr som han uppburit. Måhända hade han dock förfarit grannlaga om han blott uppburit arvode till den dag då han lemnade hufvudstaden. Då flera månader förflutit efter riksdagens afslutande, utan att det för honom afsedda arvodet för sista månaden, 300 rdr, blef lyftadt, inlevererades det af redogöraren d. 6 September till riksgäldskontoret. Men urtima riksdagen sammanträdde, och hr Ola Jönsson infann sig då i riksgäldskontoret, reklamerade det innestående arvodet från den föregående riksdagen, hvilket också d. 29 September till honom utbetaltes. Det är denna hans åtgärd, som öfverraskat mig, enär jag icke kunnat föreställa mig att en man med så stränga demokratiska grundsatser skulle vilja uppbära arvode såsom riksdagsman äfven för den tid då han aflägsnat sig från hufvudstaden. Det egendomliga förhållandet att en af riksbankens tjenstemän, bankoombudet vid lånekontoret i Malmö hr Lundqvist, varit anställd som verkställande direktör i den här nyligen etablerade Handelsbanken, kommer nu att upphöra. Hr Lundq vist har funnit platsen föga angenäm, och den inom bankens styrelse som var mest angelägen att åstadkomma hans hitflyttning lärer varit minst angelägen om hans qvarblifvande på platsen. Till verkställande direktör har hr Albert Norman blifvit utsedd, hvilken sedan Uplands Enskilda bank blef öppnad har varit anställd som kamrer i densamma. Till hr Normans efterträdare i sistnämnde bank lärer hr E. G. Nissen vara utsedd och dermed gör Upsala fattigvårdsstyrelso en stor förlust. Under ett par år har hr Nissen fungerat som fattigvårdssyssloman i Upsala och skött denna mödosamma befattning mot en obetydlig lön, men med ett nit och en skicklighet som icke nog kunna lofordas. Han åtog sig befattningen endast af intresse för samhället och dess talrika fattiga, och han gick så helt upp i den att han endast lefde för detta kall. Upsala fattigvård är särdeles väl ordnad, och det är hufvudsakligen derföre som omkostnaderna för fattigvården ganska betydligt minskats. Då jag kommit att nämna Upsala, kan jag ej underlåta att omnämna det förfarande, för hvilket hr Gahn, uppfinnaren at Amykosen, blifvit utsatt. Sedan han efter flera års experimenterande, förenad med stora kostnader, lyckats åstadkomma det som han kallar Amykos, sedan han på denna uppfinning fått behörigt patent, och sedan Amykosen tillvunnit sig stort förtroende och stör